tisdag 27 september 2011

ett gräl kan börja från dåliga strumpor.

Imorse vaknade jag till migränspänningswhatevermengörväldigtonthuvudvärk plus en liten ljuvlig unge som vägrade hela sju par strumpor för att de var för korviga. Varpå jag sa att hon skall ha strumpor innan vi går utanför dörren, korviga eller ej. För det har man när det är höst. Det ledde slutligen till att hon insåg att det inte fanns någon annan lösning på problemet än för henne att flytta hemifrån.

Ja.

Och så hörde jag något i stil med dumma mamma, knäppskalle och du förstår ingenting och andra småpiffiga kärleksförklaringar som hör höstmyset till. Vilket i sin tur ledde till att jag predikade med en sansad men ytterst enerverande gnällröst i tio minuter under temat: Respektera din mor! och Mamma vet bäst!

Gick inte hem riktigt, den föreläsningen, vågar jag påstå.

Den resterande dagen skall jag nu sedan tillbringa med att försöka vända på humöret lite grann. Lite mer: Jag älskar livet tjohoopusskram-eufori. Hjärta. Hjärta. Love forever. Rosa fluff. Typ.

Är inte så pepp på det, när jag tänker efter. Är faktiskt mer sugen på att vara sur idag.

2 kommentarer:

Pia sa...

Älskar sättet du skriver på!

KAROLINA sa...

Älskar det sättet du smickrar mig på!

Nämen på riktigt, tack, jag blir innerligt glad när jag får höra att jag skriver bra.