Rask joggning i 45 minuter och jag njuter - medan jag springer. Inte först efteråt, utan på samma gång. Fascinerande. Ungefär tusen gånger roligare att springa när man njuter av det, kan jag berätta för er som undrar hur det känns.
Hoppas det håller i sig.
6 kommentarer:
Skön, kroppslig känsla! Jag läste i somras denna: http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9113034235
Rekommenderas, lättläst och lite tankeväckande.
Han påstår att han inte tänker på något alls under sin löpning. Jag har fått dille på det nu, försöker att inte tänka vilket leder till febril tankeaktivitet. Tänker du på nåt när du lubbar? Eller är det musik som gäller?
Har hört om den boken, så nu var jag tvungen att klicka hem den åt mig. Hittills har jag tänkt på hur jobbigt det känns att springa, men idag vet jag faktiskt inte vad jag tänkte på. Tror jag mest beundrade husen och naturen och allt jag sprang förbi faktiskt. Musik har aldrig funkat för mig, konstigt att springa utan att höra omgivningen, tycker jag.
Men nu kommer jag verkligen att bli jätteuppmärksam på vad jag tänker på medan jag lunkar. Låter ju skönt om man kan komma till nån sådan nivå att man kan stänga av tankeverksamheten medan man springer.
Kul! Jag har redan gett bort min bok, annars hade jag skänkt den.
Jag kan inte göra det. Stänga av alltså. Inte heller skenar jag till musik. Gillar att höra min andning, det är liksom tempot. Jag brukar räkna på engelska i takt med flåsandet, lite konstigt men jag har nu skaffat mig den (o)vanan. Jag gör annars som du, kikar runt mig.
Om du snöar in totalt på löpning finns sen denna bibel: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185279129&r=1
Men du kanske har den redan..
Har faktiskt inga böcker om löpning (eller någonslags sport) så tack för det tipset också! Ska läsa Murakami först och om jag, som jag innerligen hoppas, blir en riktigt entusiastisk löpare får jag väl börja samla på mig lite böcker kring ämnet.
För mig tog det flera månader innan jag började njuta av löpandet. Men nu kan jag inte leva utan det!
Anonym: Den känslan vill jag också ha, så det gäller väl då bara för mig att fortsätta.
Skicka en kommentar