Nej nu går jag ut, får lite frisk luft och fotar mitt kära barn som leker på gården med sin kompis, tänkte jag och grabbade tag i kameran. Jag var tydligen fienden som försökte inkräkta i deras riddarborg så snöklimpar slungades mot mig innan jag ens hann få fram mitt ärende. Känns precis som om man är lite onödig här ute, tänkte jag och gick in och hängde upp tvätt i stället. Och det känns i sinnet att det är söndag. Allt går långsamt och jag har ingen sprättighet alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar