Jag träffade en vän på ett café. Medan jag sörplade i mig en stor mugg kaffe och kände mig allmänt spretig, satt hon där och värmde händerna runt sin tékopp utstrålades visdom och ett avundsvärt lugn.
Så nu undrar jag... Är det inte lite så att det är en viss typ av människor som dricker té? Det finns en obeskrivbar gemensam nämnare som för samman dessa behagliga tédrickare. Den där människotypen som kanske tänker efter före de pratar, begrundar, iakttar och lyssnar. Alltså kanske något i den stilen?
Eller så har jag bara livlig fantasi.
8 kommentarer:
Jag tror du har rätt! De ser världen på ett helt annat sätt än vi som sörplar latte för att överhuvudtaget hålla oss vid liv.
Dricker de grönt, rött eller vitt te är de dessutom ideologiskt lagda. That's a fact.
Jag dricker te och är ganska lugn faktiskt.
du har nog en poäng i detdär..
Fast själv behöver jag inte dricka nåndera, men igentligen passar båda två! :) mina muggar är alltid halvfulla och allt är för det mesta passligt och behagligt.. kanske jag då skall bara hålla mig till vatten..tråkmåns!
MEN! med dig+other girls borde vi ju faktiskt ta lite annat också här nån gång..?! spårade nu lite ur men men..
Dricker också (oftast) te men jag känner mig nog ganska spretig jag med...
Saara: Visste inte om ideologi-teorin, låter trovärdigt!
Anonym: Jag visste det!
Sanna: Ja det borde vi, men när?
Ica: Hmm...kanske du är undantaget som bekräftar regeln?
Jag hinkar i mig många många tekoppar om dagen och skulle varken kalla mig lugn eller se mig som en person som tänker innan hon talar. Sorry, men den där teorin funkade inte på mig.
Malin: Nä Malin, du är nog för sprudlande för att höra till den lugna varianten av tédrickare. Jag får nog begrava min ovetenskapliga hypotes.
Det har nog bara råkat sig att de jag ofta umgås med är både lugna och tédrickare.
Skicka en kommentar