Hur svårt kan det vara att förstå att man (läs:jag) skall gå i duschen på kvällen? Åtminstone på vintern. Det där: Duscha? Nu, ännu ikväll? Njaa...äh... men om jag istället stiger upp kl 5.30 imorgon så hinner jag nog smeta in mig i allehanda shamposmörjor under strilande vatten.
Hinner, ja. Men att orka stiga upp svintidigt har aldrig varit min grej. Aldrig. Inte heller istappshår eller köldskador. Och ändå ljuger jag rakt upp i ansiktet på mig själv, varje kväll. Jag har inte så länge jag vill minnas varit morgonpigg, men imorgon är jag säkerligen det. Säkert.
Snacka om självförnekelse.
Har du nåt du aldrig lär dig att göra på bästa sätt? undrar kvinnan som skållat sig själv i hett vatten för att snarast bege sig ut och bekämpa de åboländska kyliga vintervindarna.
(Jag vet inte om det blåser, eller om det ens är kallt där ute, men man vill ju få till lite dramatik i ett medelmåttigt duschinlägg som det här. Jag menar, vem bloggar egentligen om duschtider? Klockan 6 på en tisdagmorgon? Förutom jag då .)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar