Jag, som inte hade några cravings när jag var gravid, har gått och suktat efter något så äckligt som leverkorv hela dagen. Tanken på att inte få sig en leverpastejsmörgås ännu idag var så olidlig att jag helt enkelt var tvungen att snällt klä på mig en tjock mössa, dubbla sockor, tre par byxor och fyra lager av tröjor under vinterdräkten (jag fryser lätt) och bege mig ut i snöstormen. Fem leverkorvspastejknäckebrödwhatever senare sitter jag här stirrandes och mår konstigt.
Vad jag vill säga?
Jag vet inte.
Att det inte är värt att gå ut i storm för mosad lever introttad i en plastkorv, kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar