Jag är inte så bra på att förbereda mig. Riktigt usel på det, när jag tänker efter. Orka lägga energi på att planera liksom. Nästan inget blir ändå som man tänkt sig.
Men någon gräns måste man (alltså jag) väl ha? Imorse, till exempel, höll vi på att missa morgonbussen så i förbifarten grabbade jag första bästa handskar från byrålådan. Först när jag kom till jobbet märkte jag att den ena handsken var brun medan den andra var svart. Kändes ju väldigt vuxet. Och så där annars så ser jag ut som värsta slamsan i håret. Och kan dra på mig jeans som har fått hål i rumpan så att jag resten av dagen får dra ner tröjkanten för att inte avslöja vilken färgs trosor jag bär. Eller glömma lunchlådan hem och knappra på knäckebröd utan smör istället. Eller... Ja, ni förstår.
Att sånt.
Sedan kan man ju undra om man (alltså jag) någon gång kommer att bli normalt funttad? Eller varför man (alltså jag igen) inte lappar eller slänger bort de trasiga jeansen?
Eller hur det kan vara så svårt att orka bry sig?
Orka liksom.
Orka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar