att stirra på en palm.

Eftersom alla tycks planera, vara på väg eller helt enkelt befinna sig på en solsemester i dessa tider, så kan jag ju berätta att min syster med familj precis i detta nu vilar upp sig i ett litet kokosnötsparadis.


Det måtte vara skönt att inte behöva gå in i en torr elbastu och svimma av syrebrist för att få tillbaka känseln i de förfrysta tårna, tänker jag. Ja, rätt så behagligt ser det faktiskt ut, funderar jag vidare och drar samtidigt på mig en kofta här i det gråa kalla januarifinland. Men så gaskade jag upp mig och försökte med hjälp av ytterst utopisk fantasi och lite hjälpmedel skaffa mig känslan av värme. I brist på annat. Det gick väl sådär.

Alltså jag vet inte... Man kanske skulle skaffa sig en uv-lampa (eller vad det nu heter) för bättre effekt? Och de fastklibbade brödsmulorna i strumporna är faktiskt lite svåra att föreställa sig som sand mellan tårna, om jag skall vara riktigt ärlig.

(Missförstå mig inte nu Anna. Jag unnar verkligen er en semester, det är ni värda! Det ser jättevackert ut. Verkligen. Och nästa år gör vi en gemensam resa.)