Isabel hade kompisar över på besök ikväll. Den ena stackars ungen var säkert dödstrött för han bara gnällde och gnällde och inget var kul. Tillsist blev det bara alltmer tjat och gnäll och mittiallt var alla barn lika rastlösa, gnälliga och till på köpet högljudda.
Vad gjorde jag då?
Jag tog min laptop och gömde mig i bastun.
Som ensamstående måste man ibland välja sina strider för att orka, sa en rådgivningskvinna åt mig en gång. Det är kanske det klokaste råd jag fått under mina sex år som mamma.
Kvällens rastlösa hagel av gnäll var en fejd jag valde att ta avstånd ifrån. Om än i bastun.
Om vi säger så här: Jag har haft gemytligare stunder som moder.
2 kommentarer:
Haa haa! Detdär har jag provat nångång, men på vessan..och på jobbet..! :/ Sen kom jag ihåg att de faktiskt betalar åt mig för det..och satte en stund längre, tills nån snille började ropa bakom dörren att Sanna skiter jätte länge.. Då måste jag spola på lek och gå tillbaka till dem...
Hahaha! Smart unge som tänkte att du hade förstoppning. Min bastuflykt var heller inte så framgångsrik. Jag hann gömma mig i en kvart innan en unge kom och undrade varför jag sitter i en kall bastu med en dator i famnen. Jag bävar för hurudan historia det barnet kommer att berätta åt sina föräldrar ikväll.
Skicka en kommentar