Jag har alldeles nyss vaknat, efter en tre timmars tupplur.
Är aningen förvirrad.
Jag drömde nämligen att jag bodde i ett hus med en man utan ansikte (?), fem (!) barn och de där arma trägolven som jag så suktar efter. Det knepigaste i drömmen var, att jag var lugn som en filbunke bland alla högljudda burrhåriga knoddar, trots att jag fick hämta en sopborste som var två meter bred, när jag skulle skyffla undan skorna som låg framför ytterdörren. Så sorligt orealistiskt att vara sansad i en sådan situation.
Det enda som var realistiskt i drömmen var det där burrhåret som alla barnen hade.
Men ändå. Känns lite ensamt nu.
5 kommentarer:
Tur att trägolvet och sopborsten förekom i din dröm. Annars hade jag trott att min syster har blivit utbytt mot en alien.
Ska man ta det som en komplimang att du associerar mig med föremål som sopborstar??
Heh.
Det värsta är ju att det stämmer.
Suck.
jo det är en komplimang, för mig associerar man bara med skräp. Kram. Men jo det stämmer :)
Från och med denna vinter har jag börjat associera dig med skidor.
Det var då att ta i en smula.
Hälsningar Marjo Matikainen.
Skicka en kommentar