Jipi. Jag får se en människa, skrek jag högljutt i mitt sinne, när jag fick kusinen på besök. Ett par timmar senare stack hon iväg för att hänga med sin syster.
Jipi. Jag får se min dotter, skrek jag, återigen i mitt sinne, när flickan kom hem klockan 18. Nästan direkt gick hon ut på gården för att leka med sin vän och nu vill hon bara peta på sina leksaker. Ensam. I tystnad.
Min mamma förväntas anlända till det Klingenbergska Palatset runt 2100.
Jag känner att jag kommer att prata sönder öronen på henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar