Igår kväll var jag lika levande som en död fisk.
Somnade tidigt med en massa kläder inklusive ett stycke halsduk och mössa, som jag paltat på mig under kvällens lopp.
Någongång i natt vaknade jag av att jag förde en konversation med mitt soffbord.
Det tog en stund innan jag insåg att man kanske inte brukar göra så.
När jag fattade att det inte var sängen som hoppade utan bara jag som skakade av frossa, förstod jag att jag troligen har hög feber.
I dag är jag lika död som en död fisk. Tänk typ en slattrig djupfryst sej, så förstår ni vad jag menar.
Och snart skall den här likbleka sej-tjejen släpa sig över halva stan för att få bevis på sin dödlighet.
Trist. Verkligen.
EDIT: Fast dottern är lycklig, hon skrek YESS så högt att min mörbultade kropp höll på att spricka och gå i bitar när jag berättade för henne att hon endast kommer att behöva tillbringa de obligatoriska fyra timmarna på förskolan idag. Känner att det kommer att bli en tuff eftermiddag med ett energiskt överlyckligt barn. Men har man lovat så har man lovat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar