om att ha tålamod.

På tal om ingenting.
Min granne har ännu inte slutat med det här.
Lite småstörigt, kan man tycka.
Försöker alltså se på film nu, med ett evinnerligt borrande som extra ljudeffekt.
Ganska bra övning för tålamodet måste jag säga.
Speciellt när jag dessutom inte alls var frisk, utan febern kom tillbaka.
Samtidigt får jag äran att öva mig på självdisciplinets konst.
Förstå hur svårt det är att låta bli att hacka lite träslev i ett kastrulllock.
Till exempel.
Eller låtsas förlossa lite barn och spela rollen som den väldigt högljudda, vresigt vansinniga förstföderskan.
Till exempel.
Grannen har ju ändå hållit på att borra i ett halvår snart.
När man väl tänker efter borde jag få Nobels Fredspris.
Ja, faktiskt.

Eller åtminstone en korg med choklad levererad till dörren.