Förutom att jag tvättat femtioelva maskiner tvätt (okej, bara tre stycken egentligen, men femtioelva låter så mycket hurtigare) har jag suttit i soffan. Med kaffekoppen. Och en tidning. Och det är ungefär det jag tänker göra resten av dagen också. Eller försöka åtminstone. Att bara vara. Lite svårt, kan man tycka.
Dottern, däremot, klarar av det galant. Hon har lekt sedan klockan 9 och struntat i att klä på sig. Jag hinner nog klä på mig sedan, säger hon. Nu måste jag leka. I mitt nattlinne.
Ja, måste man så måste man. Så är det ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar