dag 26. mina rädslor.

Det har ju att göra med Isabel.
Att det skulle hända henne något.
Jag får kalla kårar av att bara nämna det.

Och sedan så hamnar jag ju nästan alltid i kläm mellan sådana där automatiska dörrar. Buss eller butik, spelar ingen roll. Så jag är nog lite rädd för automatiska dörrar också. Så där lite i smyg, för det är ju ganska tönttigt.

nyårsafton.

Hoppsan, det är visst nyårsafton ikväll, tänkte jag när jag steg upp för någon timme sedan. Jag har inga planer alls. Nada. Zero. Noll. Som tur är dagen ännu ung, så jag har en hela resten av den att klura ut vad jag skall göra ikväll.

Så nu måste alla hålla tummarna och hoppas att den för länge sedan bortsprugna spontaniteten och jag skall återförenas.

Annars kommer jag att sitta och äta surskorpor, låtsas vara en nyårshatare och skriva trögstatusar på facebook.

Och det vill vi ju inte.

Flärd och fyrverkerier hoppas jag på, få se om det skall gå!

ps. Förlåt för det hemska rimmet i slutklämmen.

dag 25. en första.

Alltså vadå en första? Ääääh, den här listan suger! Mitt huvud är för trött för att komma på ngt intressant att skriva om. Jag har nämligen för första gången i mitt liv inventerat. På jobbet såklart. Och imorgon forsätter vi. Vi har inte ens kommit halvvägs. Inte ens en tredjedel av varorna är genomgågna, när jag väl tänker efter.

Och jag som aldrig gillat att räkna.

dag 24. det här får mig att gråta.

Alltså jag vet inte. Det går i perioder det här med tårar. Ibland är jag hård och besynnerlig och är nästan skrämmande oberörd bara för att någon vecka senare gråta åt sånger jag inte ens tycker är sådär väldigt uttrycksfulla.

Vad skall man skylla sånt på? Hormoner eller fel i huvudet?



Att lipa eller låta bli? Det är frågan...

också ett fynd.

Efter en dag utan godsaker (läs:choklad) sitter jag här återigen med handen i konfektasken, frenetiskt idisslandes.

Men det var på REA. Chokladen alltså.

Vissa fyndar kläder under mellandagarna medan andra fyndar billigt julgodis.

Och så får jag ju lite illamående på köpet.

en liten fråga.

Får man slänga ut julgranen redan? Eller måste man faktiskt hålla på och plocka barr ur sockorna vareviga dag till den sjätte januari?

dag 23. det här får mig att må bättre.

Saker som får mig att må bättre i ytterst oprioriterad ordningsföljd:

-en nöjd dotter (allt flyter på så mycket enklare då)
-choklad (behöver ingen ytterligare redovisning)
-kakelugnar (det är något med att elda i spisar som får mig att bli harmonisk)
-sockor (ogillar att frysa)
-roliga typer (att skratta mår man bra av)
-hälsosam och god mat (du är vad du äter)
-ohälsosam och god mat (det finns en gräns på hur hälsosam en människa får vara)
-en oväntad kärleksförklaring av dottern (bästa egoboosten)
-sömn (att vakna pigg är en underskattad känsla)
-kaffe i måttliga mängder (med betoning på måtta, överdos orskar darrighet)
-en intressant bok, film, historia (billig vardagsflykt)
-arbete (jag blir en rastlös typ annars)

...osv.osv.osv....

konstaterat.

Inte heller idag är det den dagen som mina kolleger kommer att stirra dreglandes av avund på min lunchlåda. Jag börjar tvivla på att den dagen någonsin kommer.

Den oestetiska leverlådan.

dag 22. det här upprör mig.

När barn far illa. Då blir jag riktigt riktigt arg. Och ledsen.

den präktige.

God morgon på er!

Nu pyser jag iväg på jobb. PROMENERADES.

Har vaknat omänskligt tidigt idag så jag har redan hunnit tvätta en maskin kläder och städa ett skåp.

Känner mig odrägligt duktig, för jag har inte hört om någon som städar skåp på vardagsmåndagsmorgnar. Kanske jag menade knäpp istället för odrägligt duktig, när jag väl tänker efter.

Men för att bevisa att jag inte är en SEL* kan jag meddela er att jag frossat i dagarna tre och varvade det hela med att ENSAM äta upp en hel chipspåse igår kväll. Resten av natten protesterade min mage vilt, så jag tror bestämt att jag slog mitt personliga rekord i chipsätning.

Ja men just det, nu var det jobb alltså.

Så skönt att slippa vandra mellan soffan och kylskåpet inom de närmaste nio timmarna. Må omväxlingen skänka lite glädje till denna stinna kropp.

Amen och en diskret rap på det. Och slarva nu inte bort er i REA djungeln!



*SEL= Super Effective Lady

i valet och kvalet.

Det har snöat halva dagen och jag pustar ut efter en kort promenad. Ja eller promenad och promenad, jag hämtade chips från en butik några hundra meter från oss. Dottern åkte hur som helst iväg för att idka äkta jullov, imorgon tar min tredagarsledighet slut. Så här drallar jag nu i min ensamhet och tvekar inför ytterligare ett av Lifvets Svåra Val...

...boken eller filmen. Vilken skall jag välja? Är för trött för att stirra mig igenom båda två.

den sista versen.

Igår på kvällen, kom vi hem. Och trots en tiotimmars nattsömn degar vi. Eller jag då. Isabel leker med sin kompis och längtar efter sin pappa som skall hämta henne ikväll. Själv har jag tydligen växt fast i soffan och passar på att ge er ett litet bildhav:

Min gudotter förstår sig på choklad. Det finns inga opassande stunder för chokladätning. Här julaftonsmorgon.

Lite eld var det här, ja.

Äta bör man, annars dör man.

Den sedvanliga julgubben med ett stycke fruga.

Nu skall jag inte skriva ett julrelaterat ord mer, på denna blogg. Jag lovar!

dag 21. ett annat ögonblick.

Kusinerna.

han är så god att tugga på.

- Mamma, varför kallar både mommo och prästen Jesus för Jesus Krisp?

dag 20. den här månaden.

December.

Månaden då folk slutar oja sig över mörkret och övergår till att oja sig över snön och kylan. Eller över julstressen. Eller över fnasiga läppar och statiskt hår. Eller över att bilsätet är kallt mot den näpna lilla rumpan och den påtagliga hängigheten. För att inte tala om den eviga bristen på vitaminer, tid eller näsdukar att snyta snoret i.

Jag måste medge att jag ojade jag med, i början av december. Om extrem sandpapperhud och kylan som borrade sig in i märg och ben.

Sedan uppfattade jag mig själv gnatig och tråkig. Så jag slutade.

Nu börjar det ju faktiskt bli ljusare så smånigom. Och snart, snart är det januari. Så då kan vi alla börja gnälla om hur länge det egentligen skall ta tills det blir vår!

Eller så tar vi och biter ihop, en gång för alla. Jag tror inte det var en enda av oss som dog i vintras pga. torr hud, tidsbrist eller för att snoret rann och nästippen frös.

Ska vi säga så, va? Inget gnäll om den långa vintern mer. Tycker jag låter riktigt bra. Det är ju trots allt bara december ännu.

god jul!

Glöm inte bort att äta ordentligt nu.

mot hufvudstaden.

Det är tur att jag inte riktigt vet hur man stressar, annars hade jag troligen flippat tidigare idag. Men nu sitter vi äntligen på tåget. Och det är lugnt och gemytligt, bara 14minuter försenat. Nästan så att man kunde ha lust att läsa den nya boken man köpt för ett par dagar sedan. Fast den har jag glömt hemma på soffbordet. Jag nöjer mig med att stirra ut genom fönstret. En timme kvar, sen börjar julen. På riktigt.

dag 19. detta ångrar jag.

Näe, efter alla de misstag och kanske inte så där väldigt finurliga val jag har gjort i livet så ångrar jag ingenting. Absolut ingenting.

För då skulle jag inte ligga här i min säng just nu och ha det bra.

Förvisso, kanske jag kunde ha det bättre. Men det är jag ju lyckligt omedveten om i denna stund. Eller så kunde jag ha det mycket sämre. Och det är jag innerligt medveten om, i denna stund.

Så om Marlon Brando någongång sade: Ånger är bortkastat. Lev i nuet!

dag 18. min favoritfödelsedag.

Jag hade väldigt roliga födelsedagar när jag var barn.

Den jag minns mest är när jag fyllde tretton år och hela åttapersoners familjen var på en enmånadsresa i Canada. Jag fick välja efterätt den dagen och lyckades välja de värsta sockerbomberna till bakverk.

Men jag blev ju tonåring då, så det gjorde inte så mycket att jag kände mig kräkfärdig i flera timmar efteråt.

hjälp, vad har hänt här...

...tänker ni nu.

Svaret är det kassa resultatet av sömnlöshet.

Nu är jag för trött för att ändra på det mer.


Jag har också hängt upp en julstjärna i taket.

Knasfaktor tusen.

vi har åtminstone roligt.

En gran ska man ju ha. Vår hämtar vi med vår svarta pulka. Det här året fick julgranen tillökning i pyntet med en HC tomte och en reflex. Vi kör med temat "rockstjärnsspytt!"

Guldig, glittrigt och kaotiskt.

Snyggt? Njae... Personligt? Ja!

dag 17. mitt favoritminne.

Det är väl meningen att man skall referera nåt vädigt idylliskt barndomsminne här, va? Eller ens något lite romatiskt som handlar om den första kärleken eller hur mormors bullar doftade. Jag tar den lättaste vägen och säger som så, att mina bästa minnen har att göra med damen till höger.

Sedan så har jag ingen aning om vad vi skrattar åt här. Men det var säkert roligt.

sen sist.

Så var det Förskolans Julfest och Lilla Julsfirande med jobbet. På den förstnämda festen gjorde jag klassikern och kom ihåg kameran -men inte minneskortet. På den sistnämda festen led jag av öronvärk, som dock inte var ett inflammerat öra. Resten av helgen såg vi på film, besökte biblioteket, var ute i några småknyckar, strosade på stan, åt på restaurang och så köpte vi lite julklappar. Och så har vi ju faktiskt julpyntat.

Imorgon skall vi hämta en julgran. Med pulka.

time out.

Nä, jag hinner inte riktigt nu. Med någonting alls. Annat än att jobba, äta och sova.

dag 16. min första kyss.

Här sitter jag och tänker så det knakar, men hur jag än försöker minnas så kommer jag inte ihåg min första kyss.

Och det är kanske lika bra det.

tisdagstriumf!

Idag har jag gjort något jag inte trodde var möjligt. Ens för en sådan som mig.


Jag har alltså misslyckats med jultårtor! Jultårtor, som man bara ska skära lite i och pluppa sylt på. Och så går jag och bränner dem. Muhahahah! Vem lyckas med det, så säg?!




Kanske jag kan dränka dem i pudersocker?

dag 15. mina drömmar.

Jag drömmer om att hitta min plats i livet. Och ganska ofta drömmer jag om choklad, pinnstolar, fina taklampor och knarrande trägolv. Och en stuga vid havet såklart.

Ungefär så.

Vad drömmer ni om?

den tredje advent.

P.g.a en odefinierbar ny form av tankspriddhet, har jag lyckats missa både den första och den andra advent. Men icke den tredje, som ni ser. Och nu tar min ljusstake slut, så jag behöver inte stressa över den fjärde och sista advent.

Och alla ropar hurraaa!

dag 14. vad hade jag på mig idag.

Va, jag har ju nyss visat upp mina fräna paltor?! Dag 10.

I dag har precis allt jag beklätt min bleka lekamen med, gått under kategorin strykfult men varmt och bekvämt.

Man får göra så om det både är söndag och -15grader utanför dörren.

Jag besparar er med att inte uppvisa bildbevis på mina långkalonger.

kreativ paus.

Jag tog visst en kreativ paus från både listan och bloggen och förvärvsarbetade lite på övertid istället. Men i dag har jag ledigt, så ett eller annat inlägg skall här nog krystas fram!

Har förresten glömt bort hur man vakar till sent på natten och tar långa härliga sovmorgnar. Hur gör man?

här var det pyntat!

Idag ramlade ett fint litet glitterhav ut på golvet, när jag skulle byta om på gymet.

Ur sportbh'n.

Försök nu sedan börja förklara dig i en sådan situation.

ei pompi pastillit pitkin ja poikin...

Förresten, titta vad jag har fått! En pez maskin. Den här skall jag börja använda istället för att gå omkring med en halstabletter i handväskan. Hur bra som helst ju!

jag vet att jag inte har något liv, men...del 2.

...att ge glitterlim åt ett barn

är en lika smart idé som

att börja häva i sin tequilashots

klockan 3 på natten.

Det korta glädjeruset är inte värt konsekvenserna, säger den ofrivilligt pyntade mamman med glitter i håret, på strumporna och i ansiktet.

Vid närmare eftertankte är det kanske mig man inte skall ge glitterlimstubar åt.

dag 13. den här veckan.

Typiskt att det skall vara värsta tråkveckan när jag skall skriva det här. Nästa vecka är det festligheter så det förslår, men denna vecka händer typ ingenting. Men, men...

Måndag. En sväng till jobbet, som blev 9timmar arbete, helt frivilligt och lite stirrande ut o tomheten utav trötthet, efter det. Dottern sov över hos sin pappa så jag passade dessutom på att gå i bastun i fulländad tystnad.

Tisdag-Fredag. Förutom en 6-års kontroll hos skolhälsovårdaren är det bara jobb och förhoppningsvis ens ett litet gympass på agendan. En biblioteksrunda blir det också och en pulkabackskväll. Och ett eller två besök brukar vi också få glädje av, någon menlös vardagskväll. Ja, och så har jag ju lovat flickan att vi skall julpynta. Hur man julpyntar när man är en inbiten minimalist, återstå att lösa. Har på känn att dotterns rum iallafall får sig en rejäl make-over.

Lördag-Söndag. Kanske jobb. Har ännu inte riktigt bestämt mig. Dottern hos far sin och jag har definitivt en massa saker att fixa och greja med. Kanske en film. Kanske ett glas vin. Kanske ett hopp i plurret. Definitivt ett gympass, julklapp till dottern och sömn.

Den där sömnen längtar jag mest till.

den nya tortyrvapnet.

Småsåriga händer + skalande av apelsin = ytterst plågsamt.

Vi tryckte ner lite nejlikor i resten av sviiid-apelsinerna som hämnd. Eller ja, Isabel trodde att vi julpyntade medan jag med överdriven belåtenhet klämde in de vassa taggarna i det mjuka fruktköttet.

den evinnerliga språkstriden.

Dottern försöker lära sina finskspråkiga kompisar julsånger på svenska.

"...eiku se menee näin... mooorsgrisar är vi allihooopa..."

"...kuunnelkaaaaa...näin....moooooooooorsgrisar...."

Jag har på känn att det redan är kört.

dag 12. i min handväska.

Plånbok, en massa lappar som säkert är viktiga, busstidtabell, läppomada, ett armband från Norge som jag fått av min mamma, mobiltelefon, tändare, penna, nycklar, miniburk med smörja som luktar konstigt, busskort. Ja, det var väl ungefär det. Förutom ett snorpapper som jag valde att slänga bort innan den här värdefulla dokumentationen av vad jag går omkring och släpar på.

sa någon sexårstrots?

Här på Östra Strandgatan för vi gemytliga, logiska och framför allt konstruktiva eftermiddagsdiskussioner.

-Hör Turku till Tyskland?

-Nej. Turku är ju Åbo på finska.

-Ja men...hör inte Åbo till Tyskland då?

-Nej, vi bor ju i Finland.

-Det vet jag väl.

-Finland ligger i Europa. Och det gör också Tyskland.

-Men hör inte Finland heller till Tyskland?

-Nej det gör det inte.

-Men JAG VILL att TurkuFinland skall höra till TYSKLAAAND!!!
ARGH! DUMMA MAMMA! UUUUUBUUU! YYYYL!!!

- Jepp, jepp... Hör du, ska vi gå ut en sväng?




Snöhögar is the shit! konstaterar mamman som nästan lider av tinnitus efter det högljudda trotsutbrottet.

dag 11. mina syskon.

Jahaja.

Med två bröder och tre systrar kunde jag skriva hur långt som helst ju.

Men jag är seg i dag så jag drar en tråkig presentation bara. Förlåt.

Hur som haver, så här är det:

Min storebror har fått för sig att det är trevligt med långa svinkalla vintrar, så han bor i Keminmaa med sin lilla familj. Honom ser jag inte mycket av, med andra ord. Dessutom blir han tvungen att yra på i lite här och där i världen eftersom han är musiker.

Min storasyster yrar också på, den aktiva kvinnan där borta i hufvudstadstrakterna. Ibland blir jag riktigt matt bara av att höra allt som hon/hennes familj har på agendan. Sedan så är hon en baddare på att hitta på överraskingar och presenter också. En syster man aldrig har tråkigt med.

Min andra bror är en lillebrorsvariant, som bor i Åbo. Men den enda av syskonen som har bosatt sig i samma stad försörjer sig såklart ute till havs. Så ett par månader åt gången yrar han omkring någon annanstans än här. Ganska typiskt.

Så har jag en till lillasyster som bor i Vasa med sin familj. Hon studerar som bäst och har världens bästa mobilabonnemang som gör att vi kan prata strunt i all oändlighet. Ytterst behövligt när man står ensam en lördagskväll i en iskall lekpark, vaktar sin avkomma som leker med andra ungar samtidigt som man själv håller på att förfrysa tårna av sig.

Min yngsta syster bor ännu kvar hos mina föräldrar. I Karleby. I vår tar hon studenten. Ska bli intressant vad det blir av henne sedan. Som tur är hon smartare än vad jag var i den åldern, så det skall väl lösa sig. Det också.

Och det var den lilla presentationen.

Nu ska denna hjärndöda mellansyster hälla i sig lite kaffe.

Jahaja.

jag vet att jag inte har något liv, men...

...jag blir alltid lika imponerad över det nya suget efter att jag bytt dammsugarpåsen.

dag 10. dethär hade jag på mig idag.

Jag veeet.. Efter det här tycker ni att jag bara måste börja skriva en frän modeblogg.

Men ser ni, det hinner jag inte med.

julklappsinköp.

Imorgon åker vi och köper julklappar, sa jag åt dottern igår kväll. Imorse fick jag en plötslig lust att webshoppa alla paket.

kläderna.

I dag har jag kommit till dag 10 på den-förbannade-listan-som-får-mig-att-bli-lite-knasig-men-man-måste-hålla-vad-man-lovar-och-inte-ge-upp. Borde alltså presentera vad jag gått klädd i hela dagen. Eftersom de kläderna rullar runt i tvättmaskinen som bäst, tänker jag skippa denna dag och ta den imorgon istället. Imorgon blir det alltså presentation á la kläder (förvänta er inte så mycket mer än paltor i svart eller grått, typ) och så skall jag skriva nåt om mina syskon. Det sistnämda blir intressant. Jag har nämligen fem stycken sådana. Syskon alltså.

Nu skall jag äta popcorn. Tjidelitt.

min konstiga morgon.

Dagen började med att jag steg upp lite sent. Jäktade och tappade min tandborste i toaletten. Lite senare fällde jag mjölkkartongen på köksmattan. När jag ännu senare skulle gå de där ynka 100metrarna från busshållplatsen till jobbet höll jag på att halka, men återfick balansen i sista stund. Telefonen som jag höll i, flög dock ur min hand och landade i en snödriva. När jag kom till jobbet hade ytterdörren gått i baklås.

Då kunde jag inte hålla mig längre utan brast ut i gapskratt i morgonmörkret.

Vissa mornar funkar det liksom inte alls.

dag 9. min tro.

Jag tror att motgångar gör att livet får substans.

Jag tror att ju större själ en människa har desto mer utrymme finns det för empati.

Jag tror också på karma, lagen om orsak och verkan.

Och att lite choklad kan rädda en usel dag.

ville bara säga...

...godmorgon! Hoppas ni får en fin torsdag!

Och det här var kanske årets onödigaste inlägg.

dag 8. ett ögonblick.

grannsämja.

Den vaga irritationen har övergått till pur nyfikenhet, när grannen fortfarande borrar om kvällarna. Detta har pågått i åtminstone två månader nu . Kanske tre.

Antingen har grannen någonting fuffens för sig eller så är hon/han urusel på att borra.

dag 7. min bästa vän.

En endaste bästa vän har jag inte. Men några gamla goda vänner har jag. Och det är minst lika bra det. Tyvärr bor de alla 500km norrut. Men när vi träffas har vi desto roligare.

halkan vs. karolina. 1-0.

I dag strittade jag så att handväskan flög genom luften i en stilig båge. Förresten, varför tittar man omkring sig direkt efter att man halkat? Jag gör det alltid. Reflexmässigt.

Är det pinsamt att flyga på rumpan, eller?

Undrar Blåmärksbaken_82.

kalle knaster, miranda och piraten.

För några veckor sedan fick jag ett par barnböcker på posten. Nu har den ena boken, Carina Wolff- Brandts Kalle Knaster, Miranda och Piraten fått sig en högläsningomgång. Jag skriver en omgång för sexåringen vill att jag skall börja från början och läsa den en gång till. Boken är ämnad för lite äldre barn, dvs. 7-8 åringar men passar minst lika bra åt ett förskolebarn som tål spöken och spänning. Själv gillade jag att handlingen hela tiden var flytande och dessutom bakade in lite pedagogiska historiska fakta, som t.ex. om hur folk levde för tvåhundra år sedan. Jag kan rekommendera boken till barn som tycker om spännande historier, spöken och skattjakt. En bok både för skolbarnet som läser själv eller som högläsning åt de lite yngre förskoleknattarna.

Här kan du läsa ett utdrag ur boken.

dag 6. min dag.

Stiga upp efter kanske fem stycken snooooz. Knäppa på kaffekokaren. Huttra och rusa in i badrummet. Tvätta, torka. Putsa, borsta. Kleta, kleta, kleta. Spegla sig. Äta lite och dricka mycket kaffe. Göra misstaget och kolla temperaturen utomhus. Överväga om det går att vira in sig i en fleecefilt ovanpå ytterkläderna. Inse tvånget att välja plan B. De förhatliga kalsongerna. Kämpa med yllestrumpbyxor som bara kliar och hänger i grenen. Rusa till bussen. Åka buss. Huttra mera. Vänta på buss igen och samtidigt diskret försöka dra upp hängande kalsongstrumphelvetet som åkt ner över halva rumpan. Byta buss. Åka mera buss.

Jobba, jobba, jobba. Fråga korkade frågor. Jobba, jobba, kaffepaus, jobba. Försöka minnas svaren på sina korkade frågor. Jobba, jobba, jobba. Äta smaklös makaronilåda. Egengjord dock. (Pluspoäng i kanten.) Jobba, jobba, jobba. Kaffepaus. Jobba. Se bussen åka framför näsan på en. Huttra. Vänta på annan buss. Prata i telefon för att kunna koncentrera sig på annat än genomfrusna tår. Förfrysa telefonhanden istället. Sitta i mera buss med skrynkelkalsongerna.

Återse barnet som varit borta hela långa veckoslutet. Krama, krama, krama. Inte pussa för att undgå köldskador. Lyssna, höra, babbla. Åka ännu mera buss. Komma hem. Sleva i sig mat. Dåsa på soffan med dotter som visar upp dagens teckningar. Dricka lite kaffe. Läsa barnbok åt flickan. Slumra till i misstag. Vakna till synen av dottern som sitter på köksgolvet och bygger en robot av allehanda ting och någonsslags odefinierbar smörja. Surfa lite på nätet. Hjälpa till lite med roboten. Plocka smutskläder, plocka saker, plocka papperskräp, plocka leksaker, plocka skruvar, plocka gamla popcornsmulor. Plocka, plocka, plocka. Inse att det är lönlöst. Övergå till att tvätta kläder. Torka den odefinierbara smörjan som fortplantat sig på hemmaplan. Göra lite kvällsmat. Äta, äta och skålla gommen av teét. Läsa lite bok utan att somna. Fnissa åt dåliga skämt. Säga godnatt.

Hänga upp kläder på tork. Surfa på internet. Skriva blogg. Försöka låtsas glömma allt som förblev ogjort. Läsa bloggar och dricka glögg för att högst troligen somna med kläderna på.

Det undgick säkert ingen att jag frysit mig igenom denna dag. Det konstiga är att jag har varit på gott humör hela dagen.

knaggligt.

Hoppsan, att listan sket sig redan efter fem dagar var smått karaktärslöst. Men vi tar nya tag. Skam den som ger sig! Har en massa småkrafs som måste redas ut NU, uppdatering sker (ännu) senare ikväll!

dag 5. vad är kärlek?

Kärlek är innerlig tillgivenhet.

dag 4. dethär åt jag idag.

bilderna, bilderna!

Ja, jag ska. Lägga in bilder också. Ingen orkar läsa metervis med text. Jag vet det. Hinner bara inte riktigt med just nu. Inte så där att jag klagar. Mera ett konstaterande. Att så här är det tills lördag. Men sedan, sedan skall jag fotografera som en sinnesjuk!

Ungefär så här, fast med dubbelt mera kläder på.

dag 3. mina föräldrar.

Min mamma kunde kallas för Den Stora Researrangören som också hyser en stor passion över att ge sockor till sina barn och barnbarn. Hon stickar dem inte själv, sånt har hon inte tid med. Istället köper hon dem av pensionärer. När hon inte spelar orgel, jobbar hon oftast på något av sina tiotals projekt. Eller så dricker hon té.

Min pappa tycker bland annat om Gröna Kulor och hållbara kläder. Ännu för ett par somrar sedan visade han mig ett par slitna, men hela, shorts. De härstammade från 80-talet. Förutom att ha öga för långlivade kalsonger, har han andra specialtalanger som jag gärna skulle bemästra. Som t.ex att både spädbarn och djur blir lugna i hans famn. Kolugna. Nästan så att man misstänker att han hypnotiserar dem i smyg. När min pappa inte löser sudoku så lotsar han fartyg.

Annars så reser mina föräldrar hysteriskt mycket och är duktiga på att rådda. Och efter 28 år av noggranna iakttagelser kan jag väl nästan säga att jag börjar förstå mig på dem.

Med betoning på nästan.

dag 2. min första kärlek.

Vi hängde upp våra ytterkläder
bredvid varandra varje dag.
Och en dag när jag kom hem från dagis
märkte jag att jag var kär.
Att hans overall luktade riktigt illa ibland, gjorde mig inget.
Det var sånt man får ta, tyckte jag.

Men det hände sig att jag blev lite ledsen
för jag trodde att det fanns en oföränderlig lag.
En lag som sa, att om man inte har samma färg på ögonen
så får man inte gifta sig och få barn.

Hans ögon var bruna.

Mina grågröngulblå.

Och jag stirrade mig själv i spegeln tills jag fick huvudvärk
i hopp om att hitta en endaste liten brun prick.
Jag ville ju så gärna att vi skulle kunna gifta oss.
Sedan någongång.

Men en eftermiddag förändrades allt.
Han kom fram till mig och sa de tre magiska orden:

Vill du leka?

Då tyckte jag att jag stirrat tillräckligt.
Och lekte istället resten av eftermiddagen.
Jag minns lättnaden av att inte längre behöva fundera på
hur det är att gå omkring och vara kär.

dag 1. om mig.

Jag föddes som den tredje i barnaskaran, på BB i Karleby, fast min familj egentligen bodde på Åland. Året var 1982. Några år senare flyttade vi upp till Karleby i Österbotten. Där hann jag bo i ungefär femton år. När jag var tio år föddes mitt femte syskon. Sedan kom det inga fler. Men det gjorde ingenting för min storasyster hade äckliga hamstrar som fastnade bakom diskmaskiner och skåp. Jag minns att jag tyckte att husdjur och småsyskon nästan var samma sak. Båda två var man tvungen att sköta om och hålla reda på. Även efter att den första förälskelsen slocknat.

Jag har faktiskt ingen aning om hurudan jag var som barn, men jag antar att jag var ganska snäll, med ett aningen ombytligt sinnelag. Som den småknubbiga knodden jag var, hade jag hemliga drömmar om att bli lika stor som Diego Maradona. Fem månader höll min stora passion. Sedan kände jag att det började vara aningen tröttsamt att inte förstå vad min tränare sa. Violin spelade jag också. Och gick på Konstskola. Fast på det sistnämda smög jag och min vän ofta till caféet för att stjäla sockerbitar, när vi tyckte att vi knådat färdigt våra lerklumpar för i dag.

Precis innan jag blev tonåring gick jag med väldigt konstiga kläder och rakad skalle. Batikfärgade skjortor och säckiga gubbyxor. Det var också då jag blev vegetarian. En gång målade jag mina ögonbryn lila. Med tuschpenna. Sedan gick jag på skoldisco. Jag kan ännu i denna dag undra över vad det var för en konstig fas. Som sextonåring fick jag och min kusin åka på tumanhand på interrail. 28dagar senare kom vi hem, med livet i behåll, och min mamma grät en skvätt när hon såg mig. Jag kände mig väldigt efterlängtad och saknad, tills hon berättade att hon egentligen grät för att jag blivit så förskräckligt smal.

Efter gymnasiet, när jag återgått till passliga kläder, normalare vikt och föredrog att dölja min skalle med hår, flyttade jag till Åbo med min dåvarande sambo. Där hann jag jobba i ett år och studera ett till, innan min dotter föddes. Detta var år 2004. Sedan hände ett och annat. Och så hände det lite till. Fem år senare, alltså år 2009 kunde jag titulera mig som formgivare och konstant trött mor.

I februari 2010 började jag skriva blogg, så vad som hänt sedan dess kan man forska i (högerspalten) efter behag. Som person har jag väldigt svårt att beskriva mig själv, förutom att jag ännu tampas med mitt ombytliga sinnelag, men är väl egentligen för det mesta ganska glad. Nuförtiden är det dock endast dottern som målar sina ögonbryn med tusch. Inte jag. Och tyvärr är jag inte heller längre vegetarian.

jag vill också vara med.

Om man älskar listor, som jag, och numera har lika hög hjärnkapacitet som en amöba, efter klockan 21, så kan man bara inte låta bli att kopiera en lista med rubriker för 30 dagar framåt. Jag såg listan här och här. Bli inte arga om jag inte orkar slutföra mina skyhöga ambitioner. Återkommer ikväll, om jag inte somnat innan jag hunnit knäppa på datorn. Haha, det sistnämnda trodde jag inte på själv heller.

Det som komma skall:

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

God morgon, förresten!

dagens sämsta idé.

Att få för sig att börja tillreda morgondagens mat klockan 21.00 är dumt. Jag fick denna usla snilleblixt för att både jag och dottern är vrålhungriga när vi kommer hem varje eftermiddag. Att först kunna börja laga mat när man redan känner sig svimfärdig och hör på ett stycke hungrigt barn är allt annat än harmoniskt.

Så för att undvika allt detta, trodde jag att jag var smart och lagade lite skinkfrestelse som snabbt går att slänga i ugnen. Hurraaa, mat som inte ens behöver vaktas, tänkte jag och dansade en liten segerdans. Ta dig i baken vardagsstress!

Det jag inte tänkte på var att härligheten skall stå där i en timme, svalna på obestämd tid för att efter det kunna övernatta i kylskåpet.

Klockan kommer åtminstone att vara 22.30 innan jag får gå och lägga mig.

Jag är så trött så jag inte vågar ligga ner i rädslan för att somna.

Till på köpet är jag inte så väldans förtjust i skinkfrestelse, när jag tänker efter lite.

de farliga leksakerna.

Här har jag gått omkring och trott att legobitar är det värsta mina ömtåliga modersfötter kan stiga på i arla morgonstund. Tidigt imorse sparkade jag lilltån i lite plåt a´la sparkcykel.

Att trampa på lite legobitar är numera småpotatis.

funderingar.

Kan man göra något åt:

1. En kursor som hoppar vart den vill och ger mig irritationsattacker av värsta sort?
2. En granne som borrar med sådan passion att jag är rädd att han dimper ner genom mitt tak snart? Borrningen sker varje dag, såklart endast kvällstid.
3. Det gnagande dåliga samvetet man får när ens dotter har 9timmars dagar på förskolan?
4. Att man bara har lust att häva i sig godis och kaffe istället för mat?
5. Julklappsinköpsångesten? Köper jag inte julklappar snart kommer jag, dagen före jul, svettig yra omkring i timmar för att leta den perfekta julklappen. Som jag ändå aldrig hittar och blir istället tvungen att köpa den där äckliga chokladkonfektslådan som jag sedan förläget överräcker.

lillasystern.

Under veckoslutet har min yngsta syster sovit över hos oss. Det resulterade i prat inpå småtimmarna och som bonus fick jag en rejäl sovmorgon imorse. Jag har sovit till klockan halv elva! Ärligt talat visste jag inte att det var fysiskt möjligt. Det bästa med Minna, som denna syster heter, var ändock att hon kokade gröt åt Isabel imorse. Gröt. Det bästa av morgonmål för småpruppar som yrar i snön resten av dagen. Jag saknar dig redan Minna! Fast frukta icke, du behöver inte koka gröt varje gång du är här.

Vi tycker också om nybakat bröd till frukost.

Grötkokaren. Så ung, så behändig.

harmoni.

Medan ni andra vilt shejkar loss på bordet eller åtminstone sveper i er drinkar på nån trendig krog, ligger jag här i all fridfullhet med en bok som handlar om det vi människor har gemensamt. Nämligen att sträva efter lycka och ett meningsfullt liv. Han är faktiskt inte så dum, den där Dalai Lama. I och för sig kan man väl inte bara skriva goja om man fått Nobelpris.

fruset.

Är det bara jag som blir arg av att frysa? På snudden till vresig faktiskt. Och idag är det bara runt -3,5 grader ute. Undras vad som kommer att hända när det blir -30?

pepparkakor.

Dottern ville baka pepparkakor. Det passade utmärkt för en småyr mamma. Såklart hittade vi inga egentliga pepparkaksformer (förutom en missbildad gris som ingendera accepterade) så vi använde några formar som var ämnade för modellera istället. Tror jag.


Efter första plåten tröttnade jag på kavlandet och valde att stirra ut i tomma intet istället. Isabel började passionerat rulla en massa kulor. Jag trodde hon gjorde "harapepplor". Men det var ju chokladrussin. Såklart.


En halvtimme senare hojtade jag att degen tog slut samtidigt som jag slängde den sista överloppsklimpen i soporna. Sedan strittade vi på en massa kristyr på våra 2cm tjocka pepparkaksklimpar. Men det blev precis lika fult som jag anade så jag knäppte ett foto innan det sista ödesdigra arbetsskedet.

Och det var den lilla torsdagskvällen.

första dagen på nya jobbet.

Hur gick det sedan? undrar ni förväntansfullt och viftar febrilt med era intressevimplar.

Väldigt bra tack. Svarar jag. Jag söndrade inte ens en endaste designpryl.

Men nu måste jag och mina ögonpåsar gå till sängs så att jag inte ser ut som en överkörd bisamråtta imorgon också. (Den förödande konsekvensen av extrem morgontrötthet plus att nästan allt mitt smink har tagit slut).

05.49

Och i ett nafs var morgontröttheten som bortblåst när jag hittade en bortglömd plastpåse i en väska. Vad är det här måntro? undrade jag försiktigt. Jag anade redan det värsta. Och min fruktan var sann.

Simdräkten från lördagens simtur är nu återupphittad. Ja, eller egentligen letade jag den aldrig för jag hade glömt bort dess existens helt och hållet.

Nåväl, den lilla chockskadan av blöt-simdräkt-mognar-3dygn-i-plastpåse-doften håller mig åtminstone alert för resten av dagen.

snabba tag.

I torsdags skickade jag in en arbetsansökan, i fredags var jag på en arbetsintervju. I dag fick jag ett telefonsamtal och imorgon skall jag börja jobba här.

Så här sitter jag nu och är aningen förbryllad.

söndagssaknad.

Här sitter jag och saknar min råddare. Som åker sparkbräda inomhus. Och sover med sitt paraply i sängen. Som smular ner min säng med morotsbitar och undrar om tandfen inte kunde ge henne en syster i stället för en peng. Som skriker dumma mamma och sekunden efter säger att jag är snäll. Ja, just hon.

practical joke.

Där stod jag nu sedan med en brinnande tändsticka och kände mig dum en sekund.
Att jag inte fattade direkt.
Sexåringen har pillat bort veken från de tre värmeljusen.
Humorn, gott folk. Humorn.

ett litet dopp i plurret.

Jag gjorde det här. Fast vinterbada kan man väl ännu inte kalla det. Snarare ett litet höstdopp. Sedan så hade jag ju läst fel och uppfattat att bastun skulle vara varm redan kl13. Men det var den ju inte. Så jag smög mig lite åtsides och hoppade i havet på eget bevåg. Blev ju lite av en upplevelse i sig, att huttrande stå i adidassimdräkten från år -98 och hälsa på lördagsmotionärerna som undrande promenerade förbi. Nu hoppas jag ändå att blodcirkulationen fick sig en omgång, trots uteblivet bastubad. Det tar på energin att gå omkring och frysa.

tidig morgon.

Det är ju klart att man vaknar 7.30 av sig själv när man för en gång skull kunde haft sovmorgon. Nytt försök imorgon. Ja, för det sägs ju att övning ger färdighet.

att säga A men inte B.

Imorgon skall jag göra något jag tidigare gjort en endaste gång.

Med denna cliffhanger lämnar jag eder för lite nattugglande och låtsas som om jag på allvar tror att ni spricker av nyfikenhet.

hon åker iväg igen.

Ett par dagar innan hennes pappaveckoslut börjar vi båda känna av den. Irritationen. Tålamodet som inte rikigt är så där segt och smidigt längre. Hon tycker jag är dum och jag tycker det är tröttsamt att bara hålla på med mat och kläder och tidtabeller. Gråa potatisskal och leriga stövelavtryck i hallen. Smulor i soffan och hårstrån i kexburken. Men fredagsmorgonen blir alltid ändå så lyckad. Kanske det är vetskapen om att vi får ta ledigt från varandra en stund. Göra roliga saker på varsitt håll. Längta lite efter varandra. För jag tror det är hälsosamt att även som förälder längta efter sitt barn ibland. Speciellt om man är ensamstående och inte kan ta den där lilla egna tiden en vardagskväll när man känner att nerverna tryter. När man är i en situation där man får lov att orka med trots och snor, smutsiga kläder, hårborstning och gnäll. Sjuk som frisk. Trött som pigg. Men man inser ju snabbt att man får lov att prioritera, man kan inte orka med att göra allt som två vuxna gör i ett hushåll, alldeles själv. Då går man bara in i väggen. Eller blir en bitter och sur kärring som aldrig har tid.




Personligen prioriterar jag glada morgnar. Och glada miner (och suddiga foton) får man ifall man låter dottern åka sparkcykel till frukostbordet.

något att göra på en mulen dag.

Jag fick ett tidningsurklipp på posten häromdagen. Är du under 30 och tycker om att skriva så delta vet jag! Jag skall i varje fall försöka. Här får du veta mer.

skrumpnad.

Varje kväll gnider jag in Nivea Creme i mitt fejs. Ni vet, den där blåa plåtburken som funnits sedan tidernas begynnelse.

Varje morgon är mitt ansikte ändock så torrt att hudcellerna yr ifall jag skakar på huvudet.

Jag överväger ifall jag skall ta steget ut till nästa nivå av smörjmedel.

höjden av lathet.

Jag försöker tappert dricka upp mitt svarta kaffe för att jag inte orkar gå till närbutiken för att köpa mjölk.

Här bör tilläggas att jag ser närbutikens ingång från mitt köksfönster.

till mina nära och kära.

Om jag inte hör av mig mer så omkom jag i fitballsdöden.

Sign. Våghalsig Friskus

det blir aldrig som man tänkt sig.

Alltså när jag får barn tänker jag inte köpa leksaker av plast. Jag skall liksom presentera mina värderingar från första början genom att köpa träleksaker och sånt där annat ekologiskt och ekonomiskt och ja, kanske lite ergonomiskt. Ni fattar.


Och absolut inga små krimskramsgrejer som glöms bort efter en dag, inte heller dockor som kan nästla in osannolika kroppsideal i min ynglings oskuldsfulla hjärna. Nej, leksakerna skall ju vara pedagogiska och lämna rum åt fantasin, vet jag.


Och som tur leker barn i sina egna rum. Det är väl därför det kallas barnrum eller lekrum. Jamenvisst och sedan är det bara att stänga dörren till barnrummet ifall man får överraskningsbesök . Hux flux, en stängd barnrumsdörr och lägenheten ser nystädad ut.

(Sex och ett halvår senare: Ja alltså. Hoppsan.)