vad tror du hände sedan?

Jo, jag stod där och borstade jag mina tänder samtidigt skrivande på ett sms. Ett litet plumps senare och så var återigen en kontakt till det sociala livet förstörd. Mobilen föll alltså ner i wc-stolen. Några skratt och utrop senare ligger nu lite telefondelar utspridda på matbordet för att torka. Så nu skall jag vara telefonlös tills den dykande mobilen fungerar igen eller tills jag hinner köpa mig en ny. Få se hur det ter sig. Om jag riktigt koncentrerar mig känner jag lite abstinens efter telefonknappspetande komma krypande redan.

visit på utomhusbadet.

Det bästa med att spendera nästan hela dagen på Samppalinna är att man hinner läsa igenom en bra bok, kan kombinera picnic med simning, slipper att få den enträgna sanden i rumpan och att det är busenkelt att hålla koll på att barnet inte drunknar i.o.m. den avbegränsade riskzonen, även kallad barnbassäng. Övriga pluspoängare är kiosk, ordentlig wc, samt dusch och bastu.

De negativa aspekterna med utomhusbad är att man har det så bekvämt (när man får ligga stilla med boken i hand, tuggandes på lite vindruvor och lyssnandes på sin lyckligt simmande dotter som funnit nya vänner) att man alltid lyckas bränna sig. Alltid.

Hälsningar pandan med polkagrisränder.

den onda spegeln.

På flera år har jag inte ägt en handspegel. Jag har således stått på wc-stolen i ett missformat U ovanför lavoaren, varje gång jag velat se hur mitt sprätiga bakhuvudshår ser ut. Nu är det äntligen slut på kråmandet, tänkte jag triumferande, när jag hittade denna lilla pärla som är formgiven för Marimekko någongång på 60-70-talet. Sedan gick jag hem och fick mig en titt på mitt bakhufvud, min profil och hela skallen i alla dess vinklar. Om vi säger såhär, min sprät-trollhårs-uttorkat-kråkbo-megastorskalle-paranoia har fått nya odlingsmarker.

appropå yrkesvägledning.

På grund av ett litet panikanfall angående min framtida karriärsvilsenhet, gjorde jag lite tester på internet. Det väldigt pålitliga testet säger att jag skulle passa bäst i rollen som kultursekreterare. Kultursekreterare Karolina Klingenberg i telefon, skulle jag svara på mitt kontor. Jaa, det låter ju klatschigt, tänkte jag direkt. Det kan vara något att sikta på. Sedan kommer jag på mig själv med att börja undra vad en kultursekreterare egentligen gör? Annat än svarar i telefon.

lärdomar jag gärna delar med mig.

Att fira lite midsommar på kvällen och jobba på morgonen är inget att rekommendera. Det är så ljust ute att man inte fattar när det är dags att gå hem.

Man skall helst inte heller spänna fast en kartong med pizza på pakethållaren när man cyklar hem i natten. Det kan bli en lite mindre aptitlig papplådesörja som påminner om spyor.

Gäspa inte i duschen. Jag tror alla vill dö på ett mer elegant sätt än att drunkna i duschstrålen.

beviset.

Ja förresten, ni vet dom där typerna som skriker så fort de ser en kamera på grund av att de -enligt sig själva- aldrig blir bra på bild.

Jag har märkt att jag borde vara en sån typ. Som skriker och hoppar i en buske när någon vill föreviga mig. Beviset hittar ni här. Jag är kvinnan som förevisar mina vackra ögonlockar.

fragment ur det ilskna livet.

För den som inte är insatt kan jag säga att det hör till sexåringens utveckling att ha ett växlande humör. Min dotter har varit extra noggrann med att följa denna fas i utvecklingen. Häromdagen när mor och en sjungande dotter satt i bastun, tystnade dottern mitt i sången varav följande uttryck sades med den mest ilskna rösten i världen:

Mamma, nu kastar du inte mera löyly, jag får faktiskt svettigt.

Jag bara: Ööö?

Så nu är det bevisat att man kan bli arg för precis vad som helst när man snart fyller sex år.

ett liv.

Den kroniska dåliga uppdateringen beror på att det händer och sker i mitt lilla liv. Det livfulla levandet tar dock slut precis just nu i och med att jag jobbar över midsommar.

Och nej, det hjälper inte att jag såg en spyende gubbe ramla in i en buske på hemvägen från jobbet. Lika trist känns det ändå att jobba på högtider. Men hörni njut och ha en skön midsommar!

det förlängda veckoslutet.

För att inte skapa sprickor i uppfattningen ni alla har, om att jag är en ytterst chic person, tänker jag ej publicera kvinnoaftonsfotografier. Men dagarna efter lördagen gav vi bland annat oss ut på havet. I gårkväll strandade vi återigen här i Åbo och nu skall det jobbas i dagarna sex.

skralt med blogginlägg.

Sista dagen i Karleby. Ikväll åker vi hem. Det var meningen att jag skulle ladda upp fina bilder från mitt veckoslut. Efter 10minuter av digert knaprande fick jag nedladdat bilden ovan, som dessvärre inte har något med de senaste dagarna att göra. Återkommer inom kort. Det vill säga imorgon. Tills dess får ni stirra på månen.

den slöa uppkopplingen.

Man vet att man är i sitt barndomshem när hastigheten på internääätet går att jämföra med en snigels hujsiga framfart. Ikväll tjejkväll. Vet inte varför vi kallar det tjejkväll egentligen. När man snart är trettio får man väl äntligen, med all rätt, börja kalla sig kvinna? Fast kvinnoafton låter kanske lite väl stillsamt.

tiggaren.

Min chef berättade att hon hade drömt om mig.
Jag tiggde pengar på kissindränkta knän utanför Wiklund, vid torget. Det låter ju hoppingivande.
Nej, nu skall jag göra mig i ordning till plåtormen som jag skall sitta i, i fem ljuva timmar med hundratals supiga ynglingar som är på väg mot Provinssi. Undrar om man ryms med förresten.

äntligen fredag.

Att det äntligen är fredag firade jag med en trerätters frukost. Tillnäst en arbetsdag och slutligen en tågfärd på knappa fem timmar. Ja, och så har jag varit orökt i en hel månad. Hurra för mig!

uppdaterad klassiker.

Alla har vi någongång felskickat sms. Med grövre eller mindre betydliga pinsamhetsgrader som följd. I går passade jag på att uppdatera skamkänslorna med att i misstag skriva ner min bloggadress istället för min mailadress på min CV.

Så hej hej Birgit på Folkhälsan! Som du kan läsa är jag en trevlig prick. Jag tror jag glömde nämna bort min makalöst roliga humor i arbetsansökningen.

bonnie och tårar.

Jag och Bonnie Tyler brukar städa väldigt bra ihop. Allt som är 80-tals glassigt och jag, brukar städa väldigt bra ihop. I alla andra fall undviker jag sådan musik. Ikväll blev Bonnie och jag dock nostalgiska. Det började med att jag fick en manlig deodorantflaska i huvudet när jag skulle rensa toalettskåpen och slutade med slemmiga snyftsånger på Spotify. Jag är tyvärr inte född med romantiska-fälla-en-vacker-tår-så-där-som-på-film-gener utan brölar mig snorig och rödfejsad. Så nu står jag här i mina omaka bikinidelar (som jag brukar städa med för minsta möjliga städsvettsångest) med ett rosaskiftande och mascarastrimmigt ansikte. Tur att man klarar sig på detta gråt till nästa år. Vilken rensning.

tvärtom.

Varför vill man aldrig göra det man borde?
Just nu borde jag packa, städa, vika, ordna när jag egentligen vill sitta i solskenet, kanske på en brygga och läppja på någonting med fruktsmak.

kulturskillnader.

Som hotellstäderska i Finland blir man tillrättavisad ifall man råkat vända handdukarnas kanter åt fel håll, medan man i Egypten tydligen får vara lite mer kreativ. Sällan man ser blomstrande krokodiler uppe i norr.

fördömda internet.

Otroligt skönt att sluta jobbet tidigt idag. Nu hinner jag ju göra en massa saker. Först skall jag bara hem och äta så att jag får energi till resten av den produktiva dagen. Såhär tänkte jag. Efter maten knäppte jag på laptopen. Och här ligger jag och ruvar fortfarande. Tre timmar senare. Tre timmar. Men till mitt försvar så böt jag ställning för en timme sedan och läste lite bok i kanske tre kvart. Så totalt hjärndöd är jag inte. Än.

simglasögon,hundben och pepparkakor.

När Isabel ringde för ett par timmar sedan bad hon mig köpa simglasögon åt henne, hämta hundben åt Nikita och baka pepparkakor som hon vill ge åt sina värdar dvs. mina föräldrar. Hon avslutade samtalet med orden: Kan hända att jag ringer lite senare och önskar dig godnatt.

Blödig som jag är, blev jag riktigt rörd.

ensamheten.

Eftersom min dotter pös iväg till gamla goda Karleby igår, inleder jag mina påföljande vardagsmornar med att lugnt läsa webtidningar, dricka stora klunkar kaffe och gnaga på en rågbrödsäggostgurkatomatsalladsbit. Och allt detta i sällskap av en väldigt tyst klädhög. Vilken tur att man inte behöver ha det så här jämnt. Jag tycker om att gasta: skynda på! om mornarna medan jag bälgar i mig kaffet och tappar smörgåsen upp-och-ner på den vita mattan. Som det är nu, så hinner jag ju förbereda mig på den ensidiga arbetsdagen. Ja, jag säger då det. Att man aldrig kan vara nöjd.

generationer.

Medan ynglingarna surfade på internet och...

...slappade sådär nonchalant i en väldigt obekväm soffa...

...stod ett av deras mellanbarn på balkongen iklädd i ett par läderlappen brallor...

...och hojtade åt ynglingarnas barnbarn: Sätt skorna på fötterna!

traditionen.

I eftermiddags fick vi en blixtvisit av mina föräldrar med systersdotter, innan de kidnappade min lyckliga dotter och fortsatte sin färd mot nordligare breddgrader. Kusinerna Isabel och Michelle har inlett en ankomstritual som går ut på att byta om till pyamas (alternativt nattlinne) och sedan dra halva egendomen till wcn. Här lackas det naglar.

Medan det den 27 februari såg ut så här.

hushållssysslor.

Jag håller på att vika, sortera och hänga upp byk. Det är så innerligt ensidigt att jag var tvungen att återuppliva min tankeverksamhet med hjälp av bloggvärlden, för en stund. Med andra ord tog jag en kreativ paus. Har ni några hushållssysslor som ni mer än gärna undviker eller tar pauser ifrån?

Ni vet det där som får er att säga: Jag ska bara... först.

att se sig i spegeln.

Idag är en dag då jag gärna skulle ha tillgång till en pojkvän/fästman/sambo/gorilla, bara för att ampert få påpeka att man faktiskt inte knölar ihop sina svettiga strumpor till en illaluktande knöl och slänger dem på hallgolvet. Istället plockar jag suckandes upp svettstrumpsbollen och konstaterar att mitt ensamståendeskap nu gjort mig både slarvig och till på köpet äcklig. Jag prioriterar inte längre luktfria fräscha utrymmen, utan odlar ohämmat mina sunkiga träningskläder omkring hemmanet. Ibland tänker jag att det skulle vara så enkelt att ha en man i huset. Man skulle alltid ha någon annan att skylla på. Fast då skulle man antagligen inte ostört få äta någonting smuligt i sängen.

smart move.

Istället för att argsint vända ryggen till när hennes välmenande moder antastar henne med kameran i högsta hugg, har denna dotter förstått att det är omöjligt att ta en bild ifall hon sticker upp trynet i kameralinsen. Väldigt fiffigt och ibland väldigt enerverande.

om rökning och kriser.

Hon: Jag skulle vilja sluta röka. Men...

Jag(överentusiastiskt!): Ja! Gör det! Jag har snart varit orökt i en månad. Det går nog om du bara vill.

Hon: Men jag vet inte om jag orkar gå omkring och vara förbannad och så är jag rädd för att jag skall få någonslags identitetskris om det verkligen lyckas.

Jag: Nä, lite tungt är det väl i början. Så där så att man har lust att slänga ner micron från balkongen varannan minut. Men det går över. Jag tänker inte ens på det så mycket längre, bara kanske ett par gånger om dagen.

Hon: Men du fick ju en kris sedan.

Jag: Vad menar du?

Hon: Först slutade du röka, sedan börjar du gå på gym efter en liten paus på ett decennium och så går du och säger upp dig från jobbet. Det låter ganska krisaktigt.

Jag: Mmm...Men om detta är en kris, så hoppas jag att jag krisar lite oftare i framtiden.

Hon: Men jag är nöjd nu. Eller det vill jag iallafall tro.

Sedan tände hon en tobak och vi stirrade ut i tomma intet, i sällskap av en sådan där tystnad som uppkommer när man funderar på vad man just sagt.

disigt och rått.

Var är du blåa himmel, sol och sommarvärme!?!

(Det är nu vi skall vara tacksamma över att det bara är lite regn, blåst och dimma och inte -27grader och fem meter snö.)

aerobicen avklarad.

Jaha. Nu är det bekräftat att min kordinationsförmåga inte på något sätt och vis är värd att kallas förmåga. Kordinationsförsök tror jag skulle passa bättre i mitt fall.

Tips för andra nybörjare: Fake it till you make it.

vad som rör sig i mitt huvud.

Ifall livet kommer att bli ett enda väntande och längtande till semestern, då vill jag inte vara med. Så tänkte jag en väldigt lång period, varje dag, när jag masade mig iväg till jobbet. Några veckor senare sade jag upp mig. Efter fem veckor är jag officiellt arbetslös. För första gången i mitt liv. Ifall jag inte får ett nytt jobb eller hittar på någon vinstindrivande sysselsättning före det. Och något tänker jag för tusan hitta på.
Men jag tänker såhär. Jag vill inte ha arbetstid och fritid. Jag vill bara ha tid. Nu menar jag inte att jag inte vill arbeta, för det vill jag. Under de senaste fyra åren har jag studerat mig till en högskoleexamen, jobbat och varit ensamstående förälder. Allt på samma gång. Klarar man av det utan bli fullständigt sinnesrubbad, så klarar man av mycket, fast jag säger det själv. Således känns också tanken att mittiallt "endast" vara förälder, lite främmande. Men jag önskar alltså att jobbet skulle vara en del av min livstil, inte en tung plikt. Inte en plats dit man går på repeat och gör något man inte alls vill, bara för att man måste försörja sig på något sätt.

Så nu undrar jag, vad tycker ni, är det verkligen för mycket begärt?

det som inte dödar.

Bildbevis på den, till färgen diskreta och väldigt vuxna, butterflypieponysplashflaskan.

Det sägs att det som inte dödar gör en starkare. Om någon timme skall jag göra mig kraftfull och okuvlig genom att:

1. Gå på aerobic. Att jag inte ens är säker på hur ordet stavas korrekt, borde vara en tillräcklig orsak för mig att undvika dylika skämmiga experiment. Att jag dessutom varken har nämnvärd kordinationsförmåga eller är bra på att blixtsnabbt haja kommandon på finska, kommer att leda till att jag är den där tönten som hela tiden hoppar åt fel håll. Till på köpet flaxandes. Eller flaxar man ens på aerobic? Det närmaste jag har kommit aerobic innan dags dato, är när jag i början av 90-talet såg det i någon urdålig musikvideo med stringbodyklädda kvinnostjärtar.


2. Eftersom jag i ett hurtigt infall pantat majoriteten av mina tomflaskor, får jag lov att låna Isabels My Little Pony dricksflaska till den saliga aerobicen. Jag har såklart inte klarat av att köpa en egen vattenflaska till gymmet. Folk kommer därför nu att tänka: först skuttar hon hela tiden åt fel håll och sedan smuttar hon ur en my little pony flaska. Alternativet var att använda mig av en ciderflaska. Sådan där brunplastad. Jag resonerade att jag hellre är den tokiga tösen med en pony flaska än the drunken crazy lady med en golden cap.


3. Som den sista punkten har jag lust att skriva att jag tänkte klä mig som någon av damerna på bilden här. Men så själstark och frän är inte ens jag.

söndag.

Sedan blev det söndag och jag har angst för att jag inte fått något vettigt till stånd. Först tycker man det är trevligt att vila, bara för att man nästa dag skall känna att man prioriterat fel. Att det är åtta grader utomhus får ju ingen direkt att hoppa upp ur sängen med solsken i blick. Det här åtta graderna utomhus läste jag om på internet, jag orkar inte öppna balkongsdörren för att känna om se hur det är på riktigt. Jag tror att jag håller på att bli lite galen på mig själv. Vad gör man då? Man kan ju inte undvika sig själv precis. Måste nog baka lite kladdkaka som tröst ikväll.

vila.

Så skönt att bara få vila ut. Tänker fortsätta med det. Typ nu.

fredagens ordspråk.

Det är med ideér som med små barn. Man tycker mest om sina egna.

Moa Martinson

(Jag skall nog blogga på riktigt ännu idag, skall bara först ut och springa i regnet och blåååsten som den eviga drottningen av självpinande som jag är. Egentligen är jag inte så grym åt mig själv. Jag har godis och popcorn som väntar i skåpet. )

omtänksamhet.

Isabel radar upp en massa kuddar, filtar och sitt täcke på min rygg när jag ligger på sängen med laptopen framför mig. Först när hon frågar om hon får ta lite handdukar att svepa om mig med, rycks jag tillbaka till medvetenheten.

Jag: Vad gör du riktigt?

Isabel: Ingenting.

Jag: Det blir lite svettigt då du begravar mig.

Isabel: Men du är min trampolin. Dynorna är där så att du inte bryter ryggen.

Omtänksamt.

ett öppet brev till mommo och moffa BG.

I er upp-och-ner säng vill jag göra en koja som jag får sova i.
Jag har sparat pengar, så att jag kanske köper ett hundben åt Nikita när jag kommer.
Min mamma skall köpa illamående-plåster som man kan tejpa bakom örat. Det måste ni minnas när vi skall åka bil. Sedan tycker jag att vi kan baka lite kladdkaka. Moffa får gärna vara med. Om han vill. Jag går gärna och simmar till någon simhall och jag är bra på att måla. Som till exempel måla lekstugan. Jag skulle också vilja åka båt till Tankar-villan, med den äckliga vessan. Hoppas ni längtar efter mig. Min vän som bor nära mig fick en veckas hemarrest så jag kan bra komma dit och leka. Vi har inga husdjur så Nikita får gärna komma och hälsa på oss i en vecka. Det skulle passa bra för mig, för vi har inte ens fiskar hemma. Jag saknar er, men mest saknar jag Michelle och Nikita.

Isabel

torsdagens ordspråk.

Ambition är vägen till framgång. Ihärdighet är det som tar dig hela vägen fram.

Bill Bradley

(Ingen bild idag. Det här "mitt dagliga ordspråk"-påhitt är ju bara för tråkigt. )

det skvallras på dagis.

Isabel: Mamma har du hört om den där Lady Gegga?

En av moderskapets stora utmaningar: Att hålla minen.

appropå arbete...

...så sade jag upp mig i måndags. Jag tyckte jag utövat badkarsskrubbning alldeles tillräckligt i mitt lilla liv. Skall dock jobba och slita i fem veckor ännu. Vad jag gör sedan vet inte ens jag. Kanske skriva. Kanske studera mera. Kanske arbeta med något lite mer mänskligt.

Ibland måste man bara våga leva lite, så att inte den där omtalade själen dör.

Så är det väl också tur att jag tycker om knäckebröd.

onsdagens ordspråk.

Var har mödrarna lärt sig allt som de varnar sina döttrar för?

(Blev mer som en fråga än ett ordspråk idag.)

simdebutant.

Mitt i det sedvanliga hushållsarbetet fick jag nog. Tog ungen under armen och cyklade iväg till närmaste vattenpöl. Vi tog ett kallt och uppfriskande kvällsdopp i havet. Sedan cyklade vi hem igen, darriga och frusna.

När jag kom hem hittade jag någotslags sjögräs innanför min bikini och håret luktade rutten lera. Jag tror jag har simmat färdigt för i sommar.

tisdagens ordspråk.

Jag tror inte att vara rolig är någons första val.

Woody Allen

(Ja tyvärr, tänker pina er med dessa små men irriterande ordspråk hela veckan!)

måndagens ordspråk.

När vägen når sitt slut - byt väg och du kommer vidare.


(Bilden har tydligen inget att göra med ordspråket)

saker man gör när man får barn. del ett: skogsutflykt.

Man klär sig fult men bekvämt. "Nu bär det av till skogs" säger man. Sådär småfånigt, osäker på om man försöker vara rolig. Och så hoppar man på sin cykel.

På vägen mot okända träd, ser dottern smörblommor. Så då måste man ju stanna och plocka lite. Väldans gemytligt att inte kunna skylla på brådska.

Sedan kommer vi fram. Har aldrig varit här förut. Växtligheten är ännu i detta skede av intresse. Och jag ropar "Rör dig inte så att jag kan ta en bild. Håll handen som den var!"

Isabel vill att jag skall dofta på liljekonvaljer. Jag är föga intresserad men vi kompromissar. Jag luktar om hon tar en bild. Tillföljd av att jag snubblar över en rot. "Jävla skitrot" tänker jag, för jag har sovit dåligt och är trött. Men jag säger ingenting, för vi är ju ute till skogs och njuter av naturen. Och denna genuina upplevelse skall man inte förstöra med svordomar.

Plötsligt står vi framför en liten utmaning. Att du traskat omkring på Rocky Mountains får en sekundär betydelse. Du hade inga barn då. Som tur är Isabel ännu så pass ung att jag får hjälpa till och putta på stjärten.

Några klippor senare möts vi av en vacker vy. Utsikten ser lite klen ut på bild. Men jag säger "nämen titta va fint" och pekar ut var vi bor. Sådär som mammor gör. I smyg är jag lättad att vi såg lite utsikt. Var lite osäker på våra kordinater.

Sedan försöker jag hitta kända byggnader och peka ut kyrktornen, men då har Isabel redan tröttnat. Hon leker krigskämpe. Kissmyrorna är hennes fiender. "Dööööd åt kisimyrorna" ropar hon medan jag tänker att man oftare borde komma bort från stan. Hit ut till fridfullheten.

Egentligen har jag också tröttnat lite. Men som tur har jag kameran och kan således fotografera de obligatoriska trädgrensbilderna.

Genom kameralinsen ser jag att det börjar vankas kvällsol. Så då kan vi trampa hemåt och bada skumbad och äta karelska piroger. Fast utan äggsmör. För äggen var slut och butiken hann stänga innan vi kom hem från den prunkande växtligheten.

när det vänder.

Mittiallt blev det så enkelt. Hon leker med sina vänner. Ibland på gården, ibland här hemma. Och min fulla uppmärksamhet är inte längre en nödvändighet. Lite mat i käften och ut igen. Och jag funderar och försöker luska ut hur jag borde känna mig. Visst är det skönt. Men jag inser att man också blir beroende av modersrollen. Den där rollen som sköter om och har kontroll. Tvätta, kläda, natta, mata. Det finns inte så mycket av det mer.

Det är senast nu som man dagligen påminns om att ens barn bara är till låns.

Den nya fasen är här. Men det är inte heller alltid så lätt.

Att lyssna och finnas till.

blombuketten.

En söndagsblombukett plockad av barnahänder. Allra bäst är den vissna kvisten. Den ger liksom lite karaktär.

en brun kväll.

Chokladmask, sagostund på blåsig balkong, mörkchoklad, mera gegga och sandiga barn. Det bestod min gårdagskväll av. Bland annat.

fyra kaffekoppar senare.

Det är redan den femte juni och jag har galant lyckats undvika vårens fönstertvätt. Fönstrena kommer knappast att bli tvättade denna ljuva dag heller, sin gråhet till trots. På agendan står nämligen lite träning, bageribesök, ett smått målningsprojekt á la blomkrukor (som kan bli stort och klottigt ifall Isabel vill medverka) och biblioteksbesök. Synd att man blåser iväg där ute, hade gärna varit utomhus mer. Då kunde man kanske ha tagit en gemytlig cykeltur.

arla lördagsmorgonstund.

Visst, det är jättetrevligt att vakna till ljuset som flödar in. Men snälla, kanske inte klockan fem på en lördag. Speciellt när man närapå försovit sig varenda arbetsdagsvardag den senaste veckan.

fattiglappens tvåldoftstips.

Har du också en yngling i huset som måste skrubbas var och varannan kväll och lite däremellan? Då är denna rediga bytta för dig utgjutet. Är liljekonvalj inte något din lilla rumpnisse diggar så kan man välja mellan äppel- eller persikadoft. Om tvålen är dålig dvs. torkar ut huden och inte gör ditt barn rent, har jag förvisso ingen aning om. Har nämligen inte testat ännu. Ville egentligen bara säga att den doftar gott, den här tvålen. Ja, och så är den inhemsk. Och PH värdet är 5,5, som ni ser att det står på burken, vad det nu sedan betyder.

tokiga morsan.

Idag har jag varit den där roliga mamman. Som firar ner popcorn och saft till barnen på gården. I korg från balkongen naturligtvis. Ni vet.

förresten.

Är det någon som sitter på tips om något riktigt gott och enkelt att tillreda i matväg? Spagettisåsen börjar spruta ut ur öronen med samma hastighet som kyckling i alla former och alla sorters sallader. Förövrigt är vi allätare och Isabel har blivit lika härdad som mig i matväg. Allt som mättar duger.

personlighetsdrag.

Jag skulle vilja vara lugn och sansad. En sådan där betraktande lite vaksam kvinna, som tänker efter före hon öppnar sin mun. Tar det lugnt och aldrig jäktar. Istället är jag den där typen som blir galen så fort hon får ett fordon under sig.
Eftersom jag inte äger bil är det i mitt fall cykeln som gör mig aggressiv. Lite töntigt att man kan bli argsint på en velociped, jag vet. Men alla förstår ju att det ska gå fort när man cyklar. Annars kan man ju promenera. Sådär som pensionärer gör. I sakta mak, utan stress.
Cykeln i sin tur, ska man susa fram med, i såväl upp- som i nedförsbacke. Det värsta jag vet är när någon cyklist bromsar i en nedförsbacke. Det finns ingen logik i det. Då växer det en ilsken djävul inuti mig som bara har lust att vråla uuur väääägeeeen och kasta ett högklackat skodon i huvudet på den där trafikförslöaren som oftast också cyklar så att man inte kan cykla förbi.

Ja, sådan är jag. Och nu skall jag ut och cykla igen. Kanske vi ses?

tupplur på kvällskvisten.

Ett tråkigt morgonmål, en arbetsdag, lite frukt, en kopp kaffe, en massa cyklande, en portion ärtsoppa och ett halvt paket surskorpor, en internetsession, en cykelutfärd som slutade i ett äventyrsparkbesök, en femte kopp kaffe, en maskin byk, mera mat och lite tvagning av kropp, en misslyckad målarstund och två sagor senare, tog jag mig en tupplur. Tuppluren infann sig mellan klockan 22-23. Sedan vaknade jag och har tydligen tänkt vara pigg några timmar framöver. Pigg och rastlös.

vad är det för fel på mig?

Jag gjorde det igen. Stod framför spegeln med håret uppsatt i en hästsvans. Hann tänka att jag har väldigt torra hårtoppar. Såg hur min hand grabbade tag i den lilla nagelsaxen. Sedan hördes det bara klipp. Jag blir så konstig om natten. Klipp, klipp. Men nu har jag åtminstone inte längre torra och fnasiga hårtoppar. Hårmanens ändor är endast väldigt ojämna. Ojämna som att linjen som borde var rak, har ett kast på fem centimeter. Jag skyller det på sömnlösheten. Och på att jag blir så konstig om natten.

blöta kläder.

Alla har säkert någongång i sin ungdom stått med hårtorken i högsta hugg och otåligt fönat sina nytvättade älsklingsjeans bara för att man inte kunnat tänka sig dra på sig något annat, just den där speciella fredagskvällen.
Så stod även jag och försökte med all min kraft, vifta mina sportsbhn torra, denna soliga eftermiddag. Bara för att jag inte kunde tänka mig hoppa omkring på gymmet i vanliga brösthållare. När fuktighetsgraden minskat från genomblött till endast vått, var jag tvungen att kråma på mig den slattriga övredelen. Det kändes ungefär lika behagligt som att kleta på sig ett ömsat ormskinn.
Nåväl, jag är som tur inte gjord av socker och allt var frid och fröjd ända tills jag efter gympatimmens slut, till min förskräckelse märkte, att jag hade två runda mörka avtryck runt brösten på min ljusgråa topp. Folk började snegla konstigt på min bringa. De var ju själv endast lite svettiga på ryggen. Men vad kunde jag göra, det skulle bara ha blivit värre ifall jag skulle ha börjat bortförklara det som någotslags svettfläckar. För vem svettas från brösten? I klotformade fläckar?
Således gick jag mitt ståtliga öde till mötes, lyfte huvudet högt och traskade genom halva lokalen med mina runda dyblöta cirklar. Jag funderade lite på att göra en sådan där drottning vinkning åt alla jag passerade. Det är en såpass kunglig känsla, den där skammen.

Nå, liknar vi varandra?

Karolina, kanske sådär åtta år.

Isabel 5,5 år.

Jag får ofta höra att Isabel liknar sin far och det är sant. Men snälla säg nu någon att man ser likheter mellan mor och dotter också.

hemväg i natten.

Bara för att det fanns en möjlighet att göra något annat än att tillbringa sin tid inom hemmets fyra väggar på en tisdagkväll, slog Anni och jag oss ner på en åbåt för lite prat i natten. Vid midnatt cyklade jag hem längs åstranden. Förutom de diskret onyktra typerna som alltid lyckas flyga upp bakom någon buske eller bänk, såg jag en ung flicka på joggingrunda, en femtioåring som trodde hans velociped var en motorcykel och en väldigt arg man iklädd i endast bermuda shorts. Jag har förståelse för folk som tycker att mentalvården haltar. För vilken trettonåring tränar intervaller klockan tolv på natten, hur många stabila femtioåringar leker att man kan gasa med styrstången på cykeln och vad är storyn bakom den vresiga shortsmannen som marscherade barfota?

Helt krejsigt. Som tur kan jag sällan släppas fri på vardagskvällar.

litteratur.

Någon bloggade om böcker. Jag kunde inte hålla mig. Några klick senare och Adlibris levererar ett tiotal böcker inom ett par dagar. De flesta åt mig själv men ett par klassiska barnböcker också. Minns inte om jag nämnt det, men i flera års tid har jag läst kvällssagor för Isabel. Två stycken, varje kväll. Eftersom jag tycker om att läsa, är det riktigt gemytligt att ligga där i hennes säng och trängas. Jag kanske inte är en hejdare på att leka, men läsa, det gör jag väldigt gärna.

att sköta om sin sittmöbel.

Dagens upptäckt är soffan som tydligen fått benbråck. Som tur har någon hittat ett plåster i matchande färg att dekorera detta skadade soffben. Trevlig tisdag på er!