torsdag 17 juni 2010
bonnie och tårar.
Jag och Bonnie Tyler brukar städa väldigt bra ihop. Allt som är 80-tals glassigt och jag, brukar städa väldigt bra ihop. I alla andra fall undviker jag sådan musik. Ikväll blev Bonnie och jag dock nostalgiska. Det började med att jag fick en manlig deodorantflaska i huvudet när jag skulle rensa toalettskåpen och slutade med slemmiga snyftsånger på Spotify. Jag är tyvärr inte född med romantiska-fälla-en-vacker-tår-så-där-som-på-film-gener utan brölar mig snorig och rödfejsad. Så nu står jag här i mina omaka bikinidelar (som jag brukar städa med för minsta möjliga städsvettsångest) med ett rosaskiftande och mascarastrimmigt ansikte. Tur att man klarar sig på detta gråt till nästa år. Vilken rensning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag gråter aldrig. Förutom då jag var gravid då jag grät åt allting. Flera gånger om dagen grät jag åt vad som helst. Det blev riktigt pinsamt. Efter det gråter bara några gånger per år. Som tur.
/K.S
Jag var inte så blödig som gravid, mest humörskiftande dvs. ursinnigt arg år småsaker. Nuförtiden gråter jag ut ett par gånger om året. Typ av ingen orsak alls, som t.ex. nör jag hittade min ex.pojkväns deodorant. Men aldrig på bio eller nåt sånt, brysk som jag är.
Skicka en kommentar