den onda spegeln.

På flera år har jag inte ägt en handspegel. Jag har således stått på wc-stolen i ett missformat U ovanför lavoaren, varje gång jag velat se hur mitt sprätiga bakhuvudshår ser ut. Nu är det äntligen slut på kråmandet, tänkte jag triumferande, när jag hittade denna lilla pärla som är formgiven för Marimekko någongång på 60-70-talet. Sedan gick jag hem och fick mig en titt på mitt bakhufvud, min profil och hela skallen i alla dess vinklar. Om vi säger såhär, min sprät-trollhårs-uttorkat-kråkbo-megastorskalle-paranoia har fått nya odlingsmarker.