saker man gör när man får barn. del ett: skogsutflykt.

Man klär sig fult men bekvämt. "Nu bär det av till skogs" säger man. Sådär småfånigt, osäker på om man försöker vara rolig. Och så hoppar man på sin cykel.

På vägen mot okända träd, ser dottern smörblommor. Så då måste man ju stanna och plocka lite. Väldans gemytligt att inte kunna skylla på brådska.

Sedan kommer vi fram. Har aldrig varit här förut. Växtligheten är ännu i detta skede av intresse. Och jag ropar "Rör dig inte så att jag kan ta en bild. Håll handen som den var!"

Isabel vill att jag skall dofta på liljekonvaljer. Jag är föga intresserad men vi kompromissar. Jag luktar om hon tar en bild. Tillföljd av att jag snubblar över en rot. "Jävla skitrot" tänker jag, för jag har sovit dåligt och är trött. Men jag säger ingenting, för vi är ju ute till skogs och njuter av naturen. Och denna genuina upplevelse skall man inte förstöra med svordomar.

Plötsligt står vi framför en liten utmaning. Att du traskat omkring på Rocky Mountains får en sekundär betydelse. Du hade inga barn då. Som tur är Isabel ännu så pass ung att jag får hjälpa till och putta på stjärten.

Några klippor senare möts vi av en vacker vy. Utsikten ser lite klen ut på bild. Men jag säger "nämen titta va fint" och pekar ut var vi bor. Sådär som mammor gör. I smyg är jag lättad att vi såg lite utsikt. Var lite osäker på våra kordinater.

Sedan försöker jag hitta kända byggnader och peka ut kyrktornen, men då har Isabel redan tröttnat. Hon leker krigskämpe. Kissmyrorna är hennes fiender. "Dööööd åt kisimyrorna" ropar hon medan jag tänker att man oftare borde komma bort från stan. Hit ut till fridfullheten.

Egentligen har jag också tröttnat lite. Men som tur har jag kameran och kan således fotografera de obligatoriska trädgrensbilderna.

Genom kameralinsen ser jag att det börjar vankas kvällsol. Så då kan vi trampa hemåt och bada skumbad och äta karelska piroger. Fast utan äggsmör. För äggen var slut och butiken hann stänga innan vi kom hem från den prunkande växtligheten.