Alla har säkert någongång i sin ungdom stått med hårtorken i högsta hugg och otåligt fönat sina nytvättade älsklingsjeans bara för att man inte kunnat tänka sig dra på sig något annat, just den där speciella fredagskvällen.
Så stod även jag och försökte med all min kraft, vifta mina sportsbhn torra, denna soliga eftermiddag. Bara för att jag inte kunde tänka mig hoppa omkring på gymmet i vanliga brösthållare. När fuktighetsgraden minskat från genomblött till endast vått, var jag tvungen att kråma på mig den slattriga övredelen. Det kändes ungefär lika behagligt som att kleta på sig ett ömsat ormskinn.
Nåväl, jag är som tur inte gjord av socker och allt var frid och fröjd ända tills jag efter gympatimmens slut, till min förskräckelse märkte, att jag hade två runda mörka avtryck runt brösten på min ljusgråa topp. Folk började snegla konstigt på min bringa. De var ju själv endast lite svettiga på ryggen. Men vad kunde jag göra, det skulle bara ha blivit värre ifall jag skulle ha börjat bortförklara det som någotslags svettfläckar. För vem svettas från brösten? I klotformade fläckar?
Således gick jag mitt ståtliga öde till mötes, lyfte huvudet högt och traskade genom halva lokalen med mina runda dyblöta cirklar. Jag funderade lite på att göra en sådan där drottning vinkning åt alla jag passerade. Det är en såpass kunglig känsla, den där skammen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar