Mittiallt blev det så enkelt. Hon leker med sina vänner. Ibland på gården, ibland här hemma. Och min fulla uppmärksamhet är inte längre en nödvändighet. Lite mat i käften och ut igen. Och jag funderar och försöker luska ut hur jag borde känna mig. Visst är det skönt. Men jag inser att man också blir beroende av modersrollen. Den där rollen som sköter om och har kontroll. Tvätta, kläda, natta, mata. Det finns inte så mycket av det mer.
Det är senast nu som man dagligen påminns om att ens barn bara är till låns.
Den nya fasen är här. Men det är inte heller alltid så lätt.
Att lyssna och finnas till.
2 kommentarer:
på grund av smärre problem med egna (svär)föräldrar har vi talat mycket om hur svårt men nödvändigt det är att fatta att ens barn bara är till låns.
Anatar att det är både en bra och lite jobbig grej.
Jo precis. Tror detta är rena barnleken med flytta-hemifrån-fasen. Men en fas i taget så går det väl bra!
Och va synd att du/ni har trassel med den äldre generationen. Hoppas att det löser sig!
Skicka en kommentar