att se sig i spegeln.

Idag är en dag då jag gärna skulle ha tillgång till en pojkvän/fästman/sambo/gorilla, bara för att ampert få påpeka att man faktiskt inte knölar ihop sina svettiga strumpor till en illaluktande knöl och slänger dem på hallgolvet. Istället plockar jag suckandes upp svettstrumpsbollen och konstaterar att mitt ensamståendeskap nu gjort mig både slarvig och till på köpet äcklig. Jag prioriterar inte längre luktfria fräscha utrymmen, utan odlar ohämmat mina sunkiga träningskläder omkring hemmanet. Ibland tänker jag att det skulle vara så enkelt att ha en man i huset. Man skulle alltid ha någon annan att skylla på. Fast då skulle man antagligen inte ostört få äta någonting smuligt i sängen.