...så sade jag upp mig i måndags. Jag tyckte jag utövat badkarsskrubbning alldeles tillräckligt i mitt lilla liv. Skall dock jobba och slita i fem veckor ännu. Vad jag gör sedan vet inte ens jag. Kanske skriva. Kanske studera mera. Kanske arbeta med något lite mer mänskligt.
Ibland måste man bara våga leva lite, så att inte den där omtalade själen dör.
Så är det väl också tur att jag tycker om knäckebröd.
5 kommentarer:
Kanske ni vill flytta hit uppåt, till de gamla släktmarkerna? Kom kom. Eller kanske Isses fader protesterar om hon flyttar för långt bort?
Vad spännande att du vågade säga upp dig i varje fall, nu kommer du att leva i spänning ett tag!
Whaaaaaaaat?!! Good for you, tror int jag sku va så brave :)
YOU GO GIRRRLLL!!! Good gor you!
o så flyttar ni hit..här finns jätte bra knäckebröd som jag ska o tugga på hela sommaren..!! :)
Shit, va modigt!! Du är beundrandsvärd!
H:S
Jag höll på att bli en sådan där som bara pratar om vad man borde göra, utan att någonsin ta tag i saken.
Nu blir jag så illa tvungen att aktivt fundera vad jag vill göra tillnäst. Egentligen är det värsta som kan hända att jag misslyckas med att få ett roligare jobb. Men nu kommer jag ju iallafall att ha försökt.
De gamla släktmarkerna har stundvis gått i mina tankar, men jag tror inte att jag är beredd för gamla goda Österbotten ännu. Men man skall aldrig säga aldrig.
Skicka en kommentar