Vaknade mitt i natten. Skulle precis somna om.
Då kommer jag att tänka på hur omodern jag är.
Jag har, ser ni, aldrig varit i Asien. Alla har ju ens varit till Pattaya och lekt valross på standen, nu för tiden. Alla. Utom jag. Och här går jag omkring och kallar mig berest.
Efter det inser jag att jag aldrig ätit sushi heller. Asien ligger kanske ett stenkast längre bort men sushi får man på Eriksgatan. Pinnar kan jag dock hantera såpass bra att jag kan pricka rätt och få åtminstone hälften av riset i munnen. Resten av födan brukar jag nonchalant sprätta omkring på bordet. Helt utav rent misstag såklart. I värsta fall sprättar jag lite på bordsällskapet också. Fast då brukar jag låtsas som om jag gör det på flit.
En annan sak som är ett mysterium för mig, är dom där macaroooooooons, som alla bloggare pratar om. Alltså jag antar att macaroons är sötsaker för jag känner dregglet rinna i munnen när jag ser dem på bild. Men ärligt talat vet jag inte vad det är. Ser ut som minihamburgare som är spraymålade i någon nyttig tillsattsämnesprängd neonfärg.
Åka slalom kan jag inte heller. Det kan ju alla moderna människor. Jag har åkt slalom exakt en gång. På 90-talet, då när hetaste hattmodet hette Bula mössa och riktiga män hade spräckliga salihousut. Med skidorna i ett V kom jag åkandes. Från den hujsiga bergstoppen ända ner till kaffestugan och in bland bilarna på parkeringsplatsen, för att jag inte visste hur man bromsade. Den svindlande slalombacken heter RoskaRuka. Namnet säger ju allt men jag kan tillägga att det är en pulkabacke nuförtiden.
Jomenvisst har jag ju åkt snowboard istället. Så pass bra att jag inte kunde sitta ordentligt under hel vinter pga att jag stötte till svanskotan. Och när svanskotan var bra så snowboardade jag mig fram till ett sprucket ledband och lite krossat skelett á la tummen. Sen kunde jag inte skriva på en månad för jag var tvungen att ha den förvriden i någon konstig stålskena så att den skulle växa ihop rätt. Och tummen värker ännu när det blir minusgrader i luften. Så det där med vintersemestra på tjusiga Alperna får nog vänta en stund till, har jag på känn.
Det kanske lustigaste i min uteblivna tidsenlighet är dock, att jag aldrig varit på kräftskiva. Jag vet inte ens vilka delar man ska börja gräfta i på en sån där kräfta. Här hemma ligger dom i en behändig påse i frysen och liknar ljusrödsrandiga babydaggmaskar. Bara att tina upp ifall man blir sugen.
För att inte tala om allehanda snäckskal som skall suttas på eller rått malet kött med äggula som folk sitter och klämmer i sig på restauranger...
Ja, alltså ni fattar.
Jag fick inte sömn innan jag kom på hur jag kan bli lite mer up-to-date och känna mig mer som en samtida medborgare i detta samhälle.
Idag skall jag gå på Zumba.
Och med ens känner jag mig lite mer tidsenlig.
Jag hör er sucka.
10 kommentarer:
Jag har aldrig tyckt om skaldjur eller fisk. Ändå har jag försökt smaka på sushi. många gånger till och med. Men nej, jag tycker inte om sushi. Smaken är som baken men frågar du mig så har du inte missat något!
K.S
Det kanske inte är gott, men lite udda lännerr jag mig då jag aldrig ens smakat på en hel massa rätter. Men sen har jag aödrig varit en restaurang människa heller, tycker det är mysigare att äta hemma hos någon.
lännerr?? jag menade såklart känner
aödrig= aldrig.
Macaroons är jättesupergoda. Ett slags småkakor med mandel och maräng. Vet inte ifall man kan få köpa dem någonstans är du bor men då kan man alltid försöka sig på att göra dem själv. Desa skall du inte missa!
-Lilla Jag-
Jag googlade faktiskt fram ett recept. Verkade lite mer invecklat än den vanliga kladdkakan som regerar i detta hushåll. Men kanske nån regning dag försöker jag mig på det ifall jag inte hittat nåt café innan dess som säljer sådana. Sugen blir man ju om man är en sötsaksälskare som jag.
Hej
-jag har aldrig varit i Asien och har inte bokat en resa dit heller
-Macaroons var jag tvungen att googla för att ta reda på vad det var o kan konstatera att det är det som finns i alla inredningsbloggar som ser bra ut, men som jag aldrig ätit och aldrig skulle få för mig att svänga ihop sådär chict som vissa gör.
-slalom har aldrig blivit min favorithobby, inte ens då jag bodde 2 år i lappland (då jag inte stod på slalomskidor en endaste gång)
-Kräftor har jag ätit men förknippar dem fortfarande lite för mycket med drycken man har till än själva smaken på kräftan... Så nu undviker jag kräftor om jag kan.
-Sushi är det enda som vunnit mitt hjärta och kan glatt meddela att suchiställena i Åbo har take-away.
O jag är mer än gärna sushisällskap. (för jag har just lärt mig läsa menyn. Tror jag.)
Jess! Sushiträff it is. Bra att ha nån som ens vet hur man ska äta dom. Har fått för mig att man ska doppa eller dippa eller klotta ner dem i olika såser..? Att jag inte vet vad jag beställer är än så länge sekundärt!
Låter bra, lite pillande o dippande o klottande jo - men gott. :)
Hörs via facebook om sushidejt!
Macarons är ändå totalt överskattade.
Skicka en kommentar