När jag är ute och springer, eller egentligen joggar jag i sakta mak, brukar jag styra stegen mot idylliska stadsdelar med egnahemshus. Sedan sicksackar jag mellan kvarteren och betraktar vackra, mysiga och ibland strykfula fasader. Drömmer mig bort och vips, så har trekvart flugit iväg och jag kan jogga hemåt och tänka att det där var väl inte så farligt. Det har varit en väldigt framgångsrik taktik. Hittills.
Men idag råkade jag först trampa i hundskit stor som en ugnskorv och ett kvarter senare gjorde jag lite äppelmos av fallfrukt. Måste väl försöka börja ha en ny strategi för att orka ta mig igenom joggingrundorna. Att stirra i marken verkar vara dock vara lite ensidigt. Det intressantaste man kan få syn på är väl en daggmask på vift. Ja, förutom den där hundlorten och ruttna äppelhögen då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar