Isabels stora passion, för tillfället, är att spela fotboll. Varje kväll tar vi en liten match på den lilla gräsplätten (resten av ytan är täckt av sand, buskar, asfalt eller felparkerade bilar) på gården. Hon har en riktig fotboll men föredrar prinsessbollen i plast.
Själv hade jag ju en ytterst lysande fotbollskarriär som barn. Den varade i fem hela månader. För att bevisa hur suveränt bollsinne jag har, åt dottern som ännu inte insett att hennes mor är mer ivrig än duktig, fyrade jag av ett stjärnskott. Precis i sparkande stund förstod jag att plastbollen jag ämnar vidröra är lätt som en fjäder och mitt superba skott kommer att flyga åt precis vilket håll som helst.
Och det gjorde den. Bollen alltså. Den flög rakt på grannens glänsande audi. Grannen som är 30+, stilig och (enligt mina noggranna iakttagelser) singel. Grannen som bor i högsta våningen med en balkong på åtminstone 25kvadratmeter. Först blev jag skraj och trodde att jag förstört något som jag absolut inte skulle ha råd att betala. Sedan insåg jag att mina såkallade plastbolls-stjärnskott knappast är av det hårdaste laget.
Någon minut senare började jag ivrigt hoppas på att tjuvalarmet skulle börja tjuta av prinsessbollsstöten. Men inget hände.
Förutom att min dotter numera förbjuder mig att leka Maradona på gården.
2 kommentarer:
Sparka bollen på den stora balkongen, int är det ju så högt till fjärde våningen! :)
alltid en idé!
Skicka en kommentar