Direkt vid skolporten började det. Gnället. Och hon är sur och arg. Sätter sig på tvären. Ett riktigt asigt humör. En hel eftermiddag med fröken tvärtemot orkade denna mamma hålla sig lugn och sansad. Men sedan brast det och jag gormade att hon får gå till sitt rum och stanna där tills hon kan sluta gnälla, tjata och bråka. Nu, fem minuter senare, hör jag en sång svag som en viskning, genom väggen.
Dumma mamma, du är dum, dumma mamma du är dum...
Dumma, dumma, duuu...
Dumma, dumma mammaaaaaaaa...
Uppfostra barn och du kommer att uppskatta dina föräldrars godhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar