På den senaste tiden har jag funderat på att bege mig på en resa. Ensam. Tanken är skön, men hur det i verkligheten skulle bli kan man ju inte veta förrän man upplever det. Har någon erfarenheter av att resa ensam? Och även om du inte rest ensam, vilket land har varit riktigt roligt/spännande/intressant att besöka och varför borde man åka just dit?(Och nu måste ni kommentera om ni så bara varit till det västra grannlandet, det är så pinsamt när man frågar nåt av eventuella läsare och nedanför inlägget skriker den där 0 kommentarer texten)
6 kommentarer:
Har int rest ensam, men ja kan berätta att New York var mycket, mycket bueno! Billigt också när man bor på hostel. :)
vi har väl varit till ganska många samma ställen antar jag. jag har oxå ibland funderat på att resa helt ensam, men vet inte om det skulle vara så kul som man tror. Jag reste ju helt ensam till thailand, det var skönt men jag hade ju sällskap framme på själva resan sen, så det är ju int riktigt samma sak. Men lycka till om du kommer fram till det. Något varmt land, annars kanske det skulle bli för tråkigt om man int ens kan sola! :)
//sandra
jag har rest ensam och tror hela världen är en ypperlig plats för det :) förra veckoslutet reste jag ensam till pappas villa och var där i tre dygn själv. där träffade jag ingen, förstås. och inte såg jag så mycket nytt heller, men det var just det som var så skönt. efter analys av tidigare mera sociala resor, som jag gjorde då jag var yngre, så var det mest idel pojkar som blev mina nya kontakter, vad det nu kan bero på. har på känn att den saken skulle bli lite mera jämnfördelad nu. men hursomhelst får man nog mycket lättare kontakt med nya mänskor när man reser själv än när man reser i par, skulle jag tro. om det nu är kontakt man vill ha. platser kan ju också vara trevliga. :)
/ hanna k
ja! Ut och res ensam! Instämmer med syster, vart är mindre viktigt. Reste ju själv till Indien för inte så jättelänge sedan, det är ett häftigt land med många andra ensamresenärer (och billigt är det där!), det blev socialt. Var några veckor ensam i New York också och det var roligt men ensamkänslan blev lite större bland alla jäktade storstadsbor- jag fick kämpa lite mer för att träffa folk helt enkelt. Och för mig handlar resande till väldigt stor del om att träffa folket som bor i landet jag reser till.
Åh, jag blir ju riktigt ressugen. I väg med dig bara! :)
/kusin Em
Har "rest" ensam i samband me mitt jobb några gånger, varit iland & slarvat bort resten av besättningen.
Ex. Får veta att det är 6km mellan pasajes - san sebastian & nogå fransyskor på en sandstrand föklarar på dålig engelska att sista bussen gick fö 2 timmar sedan & kännykkän e död, taxinumrona försvunna etc.. & så tossar man på där ENSAM...
nää ush , no ede bättre att ha nån att gräla på så man int böver va sur på sej själv..
---
Pappa vaju & pilgrimsfärda ensam, kanske du sku prova de ? (heh)
---
Nojuu men didää föregående kommentatorerna verka nuu ha lite mer på klart ideologin me att resa ensam. Kanske ja ska prova själv nångong. Kanske ja far o drisha i filipinerna några mååna.
lycka till me val av resa , haade
Tomas: Alla som varit till New York säger att det varit väldigt lyckat! Och många jag känner har velat åka dit på nytt. Måste alltså ses. Fast kanske hellre med nån kompis, än ensam.
Sandra: Jag tror på din teori om att ensamresa till ett varmt ställe. Skulle man plötsligt känna sig väldigt ososial kunde man åtminstone ligga på någon strand.
Hanna:Ja, kanske jag borde börja med ett utdraget veckoslut på en ödslig villa. För att ens få ett humm om ifall jag klarar av att vara i mitt egna sällskap utan att bli dödsuttråkad.
Emma: Ensam i indien låter ju intressant! Tror också att jag skulle känna mig mer ensam och kanske bli lite blyg i en västerländsk storstad.
Jan: Pappas pilgrimsfärd var det som startade min ensam-resa-kunde-vara-kul inspiration. Få se nu om jag får rumpan ur soffan. Ja och så behöver man ju lite pengar också.
Skicka en kommentar