Jag är så vresig, bitter, sur och trött på allt och alla. Helt utan orsak. Därför skall jag ta mina spinkiga lår och springa som tusan. Eller ok, jag blir jättenöjd om jag orkar 5km. Och det pruttiga minen skall jag också lämna nånstans i Pikisaari, hade jag tänkt. Om några timmar blir det socialt umgänge, och då vill jag inte se ut som om jag går omkring och bär på en mördarblick.EDIT: 9km senare sitter jag här och äter pasta och är så fridfull tillsinnes att jag själv blir lite orolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar