kräftan.

Ni vet det där som man alltid gör, efter att man varit i solen de första varma dagarna. Man går och speglar sig för att kontrollera sin solbränna längs med kvällen, ivrig över att se hur mycket färg man fått. Jag har passerat det stadiet. För ungefär en timme sedan hajade jag, att jag nära på bränt sönder huden. Jag är flammande röd och det blir bara värre. Jag som aldrig bränner mig, utan sakta men säkert bygger upp en naturligt gyllenebrun färg sådär passligt till midsommar. Pepparkaka blir det aldrig av mig. Men inte heller brukar det bli skållad tomat. Snart täcks jag inte vistas bland folket. Småbarn kommer att skrika av skräck, när de ser min rödvitrandiga lekamen.