de slitsamma stereotyperna.

Sitter på en massa (ot)roliga historier som går under kategorin: Hänt på Hotellet. Men ser man på, då kommer den välsignade -eller i detta fall den förhatliga- tystnadsplikten emot. Således får vi nöja oss med en lite mindre intressant historia som varken behandlar kändisar eller allmänna pinsamheter. Ett fenomen som behandlar den stereotypiska finska mannen på hotell.

När två finska män skall sova i ett hotellrum sker så gott som alltid påföljande ritual. Männen drar sina sängar så långt det bara går ifrån varandra. Minst två meter. Sedan lägger de för säkerhets skull ett nattduksbord mellan sängarna. För de värsta hc-karlarna räcker inte tvåmetersmellanrummet och det fisiga minibordet, utan de trycker två bord, lite väskor och gärna en stol mellan sängarna. Så att inte en enda kotte skulle få för sig att ifrågasätta deras avsikter. Det kan ju hända att det är sällsynt i någons ögon att två vuxna män delar hotellrum. Nå, man gör väl som man tycker. Men det som jag tycker är komiskt är vad som händer näst. Jo ser ni, dessa bevisligen ytterst heterosexuella grabbar börjar pimpla i sig sprit eller åtminstone lite hederlig kalja. Och då ska det badas bastu, dunkas i ryggen och helst leka lite nudist ända ut i hotellgångarna. Det fjärtas och kramas oavsett klädsel eller intensitet på svett eller andra substanser. Råkar det dessutom komma en trött liten städerska så skall man försöka antasta denna också. Det hör till dessa stereotypers plikter. Nåvars, påföljande morgon har ingendera gubbe sovit i sin egen säng, en har slocknat i duschen ätandes på sin kebabrulle medan den andre varit på villovägar. Och när klockan slår tolv lämnas hotellrummet, åter en gång med de obligatoriska förlägna dagen-efter blickarna. De riktigt modiga mumlar ut ett "Tack" när de passerar personal. Och kvar för städerskan blir då detta ommöblerade rum med tusenkilostunga orörda sängar, lampor, sladdar som skall pluggas in, bord och stolar som måste flyttas tillbaka till sina sedvanliga platser. Bara för att absolut ingen skulle förmoda att dessa två finska män var något annat än två semestrande kamrater. Som ni förstår så blir det smått slitsamt i längden.

Någon gång skall jag ännu behandla ämnet om de stereotypiska väninnekvinnorna på hotell. Inga lätta typer att handskas med, de heller. Men det är en helt annan historia.