torsdag 6 maj 2010

mamman i skinnbyxor.

Nyss hemkommen från besöksdag vid förskolan. Tänker inte bli sentimental, trots att jag måste medge att jag förundras över hur fort tiden går. Dock kunde jag kanske ha valt en bättre utstyrsel än mina läderlappenbrallor och högklackade kängor. Fast å andra sidan var jag ju redan som en oinvigd bland de, tio till femton år äldre föräldrarna.

Det var då det slog mig, att ju äldre ens barn blir, desto mindre konstigheter och åsikter får man höra. Det liksom accepteras att man är ung mamma (egentligen är jag inte så ung, råkar bara se yngre ut än mina 27år) när man klarat av att uppfostra en riktig hederlig jänta ända upp till skolåldern. Annat var det när man själv var 22 (såg ut som 15) och hade en baby med temperament. Skrek ungen p.g.a magont så var det jag som var ung och dum och gjorde fel. Så ni alla tanter och gummor som kommit fram till mig på stan och spytt ut era spydigheter; flickan har utvecklas enligt normen med en godisdag i veckan, utomhusvistelse idkas i flera timmar varje dag och så tycker hon om att rita.

Och vad det gäller mig så tänker jag nog ännu forsätta att gå omkring i mina tights och högklackade skor. Lika välutvecklade modersinstikter har jag för det. Utseendet bedrar. I allafall i mitt fall.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Så sant så. Trots att jag ännu är 21år och ser ut som 15 så tycker jag nu att man får mera respekt eftersom michelle redan är 4,5år. Hon har liksom överlevt.Det är konstigt hur tiderna ändras men det kan ju oxå hända att man slutat bry sig och de ännu är av samma åsikt? Coolt med läderbrallor. Ha en bra dag. Kram.

KAROLINA sa...

Ja, du har ju säkert haft det ännu värre! Låter dumt det där med att överleva, men det är ju lite så. Ungarna överlevde babystadiet, du är officiellt godkänd som mor. Och nu när man är en relativt självsäker mamma så är man nog inte så känslig längre.

Eva sa...

Det som jag tyckte var konstigt att sen då jag fick unge nr 2 så accepeterades det mer. Då var det inte "konstigt" längre med en ung mamma. Även om jag fortfarande vid tillfällen hamnar visa ID så är jag ändå en mamma, med två barn som lever och är normala: jag har lärt dem cykla, simma och de vet hur man skall äta med gaffel och kniv. Men nog fick man blickar då de var yngre!! Nu orkar jag nog inte heller bry mej längre. Vi är starka, vi unga mödrar. We go!!! We rock!!! We rule!!! ^^

KAROLINA sa...

Rätt attityd Eva!

KAROLINA sa...

Jag glömde tillägga att folk med elaka kommentarer har ju själv oftast varit småbarnsföräldrar, så man skulle tro att de skulle minnas det facto att man växer in i mammarollen, oavsett i vilken ålder man får sitt barn. Nåja, nog om det, nu skall vi sluta bry oss.

KAROLINA sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.