När allt borde vara frid och fröjd kan jag bli riktigt skitsur och gå och irritera mig på oväsentligheter.
Men det underliga är, att när jag vaknar av att jag ramlar i golvet med mitt stripiga hår, filterpåsarna är slut och brödrosten bränner mina bröd (Det är alltid fel på brödrosten - aldrig fel på dig!) så är jag lugn som en filbunke. Till på köpet började det regna just och jag tänker rofyllt att nu blir ju i allafall min cykel ren.
Ja, jag säger då bara det: Kvinnans humör - ett mysterium.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar