Jag tycker mig finna ett samband med min stigande ålder och mitt förhållande till väderleken. Bland annat påföljande beteenden, har följt med mig i några år nu.
Jag har börjat följa med väderleksrapporten för att ha ett hum om de inkommande dagarnas prognoser, istället för att nonchalant kika ut genom fönstret om morgnarna.
Så fort det regnar, blåser, snöar, åskar, är soligt etc. kommenterar jag det på ett eller annat sätt. Det har kommit sig till att bli ett tvångsbeteende att anmärka på varje skiftning i vädret. Precis som om någon annan i misstag skulle kunnat ha missat det.
Ifall vädret är oangenämt blir jag sur och grinig som en gammal gubbe. Som om det skulle vara bättre att cykla till jobbet om man är sur över att det spöregnar. Lika vått är det ju ändå.
Jag har försett mig med ordentliga gummistövlar, regnrock, varma vinterkläder och -skor, sockor på hög och hela faderullan. Det enda som fattas är en sydväst. Ni vet, den där tönttiga regnhatten. Förut gick jag med ett skrynkligt pappersark över huvudet (som jag råkat hitta i handväskan) ifall det regnade och konstaterade glättigt att det nog allt blev lite fuktigt, när jag resten av dagen satt i dyngsura kläder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar