den monotona kvällen.

Jag som brukar vara nöjd med min tillvaro så fort jag slipper jobba, går omkring rastlös och sysslolös. Min dotter har dissat mig totalt och sitter och tjurar. Jag får inte vara med för jag förstår ingenting. Naivt trodde jag denna fas av avsky mot förälder först skulle komma när flickan når tonåren. Om typ 10år. Ute har det regnat hela eftermiddagen, så vi har suttit inne sedan klockan 16.30. Jag är väldigt väldigt uttråkad. Och rastlös. Och dessutom fick jag en släng av onödig självömkan. Vilken totalt bortslösad fredagskväll. Var är du efterlängtade harmoniska fredagsfiiliis? Vaaar ääär duuu? Till och med pensionärer har det hurtigare än jag ikväll. Snart gör jag något drastiskt och klipper av mig håret. Eller färgar det lila. En sådan där nyans i ljuslila som gamla tanter har. Med ett sådant hår kunde jag åtminstone medverka i pensionärsgruppens fredagsträff och skulle kunna lära mig sy väskor av Juhla Mokka påsar. Ja, till och med kaffepåsar känns intressantare än det tillstånd jag befinner mig i just nu.