För kanske ett halvår sedan.
Isabel: Mamma, du är nog inte alls som andra mammor.
Jag: Jaha, varför det då?
Isabel: Du är inte lika skruttig.
(Jag jublar inombords)
Nutid.
Isabel: Kan du visa med fingrarna hur gammal du är?
Jag visar.
Isabel: Mamma på riktigt. Hur gammal är du egentligen?
Jag: Nå men jag är tjugosju. Det blir så här många fingrar. Hur så?
Isabel: Så att jag vet hur gammal man är när man får sådana där skrutthänder som du har.
Så nu är laptopens tangentbord alldeles flottigt av allsorts handcrémessmörja som jag gnider in i mina skröpeltassar varje kväll.
2 kommentarer:
Hej Karolina! Jag ramlade in på din blogg precis och streckläste allt du skrivit från dag ett. Du skriver roligt och ärligt. Jag känner att jag fyndat. Hurra!
Saara
Vad roligt att höra! Jag blir så glad!
Skicka en kommentar