Bevis från min utevistelse.Jag klarade såklart inte av att slöa en hel kväll. Eller egentligen skulle jag klarat det fint om inte allt godis hemma skulle ha varit slut. Så jag gick ut på en liten promenad via en butik nära mig. Sedan klättrade jag upp på ett berg. Satt där och tänkte på trivialiteter som exempelvis meningen med livet, samtidigt knaprandes på lite nötter. Tyvärr blev det snabbt kallt, blött och tråkigt. Nu ligger jag under täcket igen. Så mycket roligare att mysa när man varit ute och frusit en stund. Lite genuin lutheransk påsklidelse mellan varven av det jag i flera år framöver kommer att minnas som Det Stora Påskgodis Frossandet. Det är nästan förskräckligt hur mycket choklad en varelse kan proppa i sig. Mitt återkommande vardagliga chokladtuggande håller på att utvecklas till någon form av vetenskapligt experiment.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar