hemvägen.

Om man är som jag så räcker det inte att ha dansat halva natten i 10cm klack. Man skall nästa dag pina sig själv med att promenera hem på dessa styltor. Sträckan var väl något under fem kilometer men kändes som femton. Halvvägs, när jag redan trampat i en vattenpöl och upplevt ett skärande sendrag, kändes min idé om att springa ett maratonlopp någongång under min livstid, allt annat än aktuell. Nu tycker jag att jag lidit tillräckligt under denna påsk och resten av dagen ämnas tillbringas under en filt omringad av böcker, choklad, tidningar, laptopen, kaffe, film och dylikt som håller mig i viloläge resten av kvällen.