Ni vet det där tricket man använde sig av när man inte ville gå och lägga sig som barn. Man blev plötsligt vrålhungrig, supertörstig, kissnödig, extremt rädd för monster i taklampan och dylikt trams. Denna kväll går till historien i vårt lilla företag. Det är nämligen idag min dotter har kommit på det där irriterande knepet för att få vara vaken en liten viktig minut till. Trots en smärre ruljans halva kvällen, kunde jag inte låta bli att le när hon väldigt hundvalpsaktigt vädjade den sista gången. En liten röst hördes från hennes, sedan länge, nedsläckta rum. Mammaaa, bara eeen saaak till. Jag är så väldigt... sjungnödig.
Man lär sig något nytt varje dag. Och det är klart jag lät henne sjunga. Är tydligen inkonsekvent och blödig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar