Lite varstans har jag stött på mer eller mindre yrkeskunnigt folk som skriver eller säger samma sak. Nämligen att det bästa en mamma kan göra för att lära sin dotter att vara nöjd med sitt utseende är att berömma sig själv. Tanken är väl att man på så sätt indirekt ska visa hur man som blivande kvinna lär sig tycka om sin kropp trots de förvrängda förebilderna. Så igår efter bastubadet fick jag för mig att riktigt ösa på med smickrande kommentarer till min slitna uppenbarelse. Iklädd i endast underkläder stod jag o kråmade mig framför spegeln med uttryck som "oj, va snygga armar jag har", "vilken böljande hårman" och "ja men nog har jag ju fina käkar". Sen stod jag där och poserade och försökte spänna mina obetydliga muskler och fladdra med ögonfransarna. Isabel fattade noll. Hon stod och stirrade på mig med ett konstigt uttryck. Sedan sa hon tyst. "Mamma, kan du inte sluta. Grannarna undrar nog vad du håller på med".
Jag hade såklart glömt dra ner persiennerna och våra tre fönster i vardagsrummet är verkligen inte små. Hädanefter kommer jag att referas som den-där-grannen-som-halvnaken-dansar-krigsdans-framför-spegeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar