Isabel har idkat halvdags dagis under min sjukledighet så att jag skall få vila ut lite (Läs: slappa i sängen och trycka i mig 1 kg surskorpor, surfa på internet, sörpla i mig kaffe och oja mig om mitt värkande tillstånd, läsa bloggar och skriva superintressanta inlägg som det där om det fabulösa saftsmakandet).
Glädjen är obeskrivbar när jag hämtar henne efter lunchen precis innan den avskyvärda vilan börjar. Hemvägen efter en halv dagisdag brukar gå ut på att lyssna på en ivrig monolog om hur jag räddade henne från de mäktiga dagistanterna som tror att en femåring måste sova mitt på dagen. Hon avskyyyr ju att sova. På morgonen är det okej att slumra sött men alla andra tidpunkter på dygnet är aktiviteten sova det allra tråkigaste som finns, enligt henne. Ja, vad ska man säga. Jag håller ju med henne lite där.
Nu bär det snart av igen. Hämtandet av ett stycke barn som lovprisar en till skyarna. Jag njuter av denna raritet. Lovprisandet av moder alltså. För senast på fredag får jag säkert höra hur jag igen kom väldigt sent och att alla andra barn får åka i sköna bilar och inte behöver få ont i rumpan av att sitta på en hård pakethållare. Men jag tröstar mig med tanken att hon kanske förstår när hon blivit lite äldre. Om så där femton år ungefär.
3 kommentarer:
Dagisvilan är det värsta. Det allra värsta att vara med om. Så tycker mina tvillingar.
Det första de frågar när de vaknar: Mamma, måste vi sova på dagis idag? Och säger jag ja, då är det kört. Ingen bra dag.
Jag har slutat säga att hon måste sova för jag vill egentligen inte att hon skall göra det. Sover hon på dagis är hon vaken till kl22 om kvällarna och då blir det väldigt lite egentid över för mig själv. Och den där egentiden behöver man ju.
Fast jag brukar nog påpeka för min dotter att det är bra att varva ner lite mitt på dagen. Men redan av det faktum att hon vet att hon måste ligga i en säng en stund blir hon otroligt frustrerad av. Som tur börjar hon förskolan i höst så är denna evighetsfight över för alltid.
Tvillingarna är bara tre år så de behöver kanske sova en stund. Eller bara vila. Fast som du skriver, sover de på dagen blir kvällen längre. Och mindre egentid - inte bra.
Och jag minns nog hur min son som nu är i förskolan, var lycklig över att slippa sovandet.
Skicka en kommentar