Nyss hemkommen från ett besök hos tant Doktor. Jag passade på att förevisa mina knakande axlar, höfter och knän och undrade ifall det är början på förslitningar eller bara ett vanligt fall av hypokondri. Hon frågade hur min arbetsdag ser ut. Jag svarade. Utan att röra en min sa hon att jag måste börja gymnastisera efter varje arbetsdag plus stretcha någon timme eller två.
Jag: Alltså menar du att efter att jag skrubbat typ 30 badkar halva dagen skall komma hem och tillbringa resten av dagen med att gympa?
Läkaren: Ja.
Jag (mumlande): Och när skall jag hinna stretcha då?
Läkaren: Gärna lite stretchande före jobbet och åtminstone en ordentlig genomgång av alla muskler innan du går och lägger dig. På grund av ditt fysiska jobb får dina muskler inte vila tillräckligt och därför måste du göra stooora gymnastikrörelser så att de inte klumpar ihop sig och stretcha så att musklerna inte börjar samla vätska. Nu har dina muskler i axlarna samlat på sig så mycket vätska att de inte får tillräcklig rörelsefrihet vilket resulterar i att axlarna knakar och värker.
Sedan gav hon mig en bunt med papper som behandlade ämnet om människans muskulatur.
Jag (med ett konstgjort leende och svetten rinnande längs ryggraden): Tack ska du ha!
Och sedan tyst i mitt huvud: Alltså på morgonen skall jag först stretcha lite, sedan cykla till jobbet med en 20kgs klump på pakethållaren, sedan springa runt som en tok på jobbet, sedan hämta klumpen från dagis och cykla hem igen, sedan tillaga och äta föda, sedan idka utomhusvistelse dvs. åtminstone gå till parken, cykla eller åka i pulkabacken, sedan dra ett gymppapass med de allsmäktiga stooora rörelserna, sedan göra och imundiga lite kvällsmat och till slut stretcha igen, ordentligt i minst en timme.
Det första jag gjorde när jag kom ut från hälsovårdstationen var att gå in i närmsta butik och köpa ett stort kexpaket som jag tuggade i mig på hemvägen. Jag känner det på mig. Jag kommer att gå av eller åtminstone se ut som ett skelett igen i sommar. Men om man som utbildad formgivare kan jobba som städare kan man säkert förvandla sig till någonslags fitnessbrud också.
Så småningom börjar vardagen dock kännas aningen motbjudande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar