tystnaden.

Ni vet den där känslan som infaller sig precis efter att gästerna gått hem. När man haft kalas eller besök i några dagar. Först är det lugnt och skönt i några minuter. Man plockar undan och pustar ut. Efter en stund börjar det kännas väldigt obekvämt att man ska gå in i den vanliga vardagen igen. Inget glatt folk omkring, inget prat inpå småtimmarna, inget fnissande och viskande från dotterns rum. Endast tystnad. Gick omkring och kände den där vemodigheten som bara en finländare behärskar. Ända tills grannarna ovanför började skråla singstar. Nu är jag istället ypperligt irriterad.