onsdag 31 mars 2010

pannluggen.

För ungefär två månader sedan fick jag för mig att jag skall klippa pannlugg. Sagt och gjort. En natt när jag låg sömnlös och uttråkad till döds, steg jag upp och fem minuter senare hade jag förkortat framhåret med hjälp av en nagelsax. Pannluggen var dessvärre sned och sprätande. Nu, kanske tio veckor senare, blir jag enormt belåten när jag begriper att pannluggen sakta men säkert växer ut. Otroligt mycket snyggare att ha ett allsidigt slamshår än att gå omkring och se ut som man har en shejvad igelkott i pannan.

2 kommentarer:

Anonym sa...

samma här! jag var i åbo för ett par månader sen, sov över hos en kompis, gick på deras toalett, såg en sax, fick ett infall, klippte en testpannlugg med bara en slinga, men den blev så kort att den stod ut som en bångstyrig antenn i 2-3 månader. länge för kort för både spänne och svall. gjorde massor med väsen av sig. / hanna k

KAROLINA sa...

Alltså det är så konstigt med dessa infall. Man vet att det inte lönar sig men så gör man det ändå. Och jag förmådde mig inte ens att använda mig av en ordentlig sax. Nej första bästa nagelsax grep jag tag i och började klippa. Bara så där hux flux. Och så orkar jag bli lika överraskad varje gång när resultatet inte blir lyckat.